Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Skulptör och forskare

Tidningen Kulturen kommer framöver också att fokusera på forskning inom kulturområdet. Vår första artikel är ett möte med skulptören och filosofie doktorn Ulrika Florin.

Ulrikas väg från skulpterandet till forskningen har varit lång och slingrig. Men i korthet: ett antal år som skulptör, i stor utsträckning med konst i det offentliga rummet, och en Masterutbildning vid Konstfack ledde till EU-projektet Konstpaus. Där lärde hon sig umgås med myndigheter och tjänstemän, skriva underlag för nämndbeslut, EU-ansökningar och EU-rapporter.

Med dessa erfarenheter som grund började Ulrika närma sig forskningen, och då på Mälardalens Högskola. Hon avlade en licentiatexamen 2010 och slutligen en doktorsexamen förra året.

Det har varit de egna konstnärliga erfarenheterna som legat till grund för forskningen. Men viktigt för antagningen till forskarutbildningen var också att hon redan hade hanterat finansiering av projekt. En färdig finansiering av ett forskningsprojekt är en avgörande faktor för antagning som doktorand. Men det var inte enkelt att byta bana:

- Jag hade så många frågor jag funderade över, men jag tvingades välja ut en bit i allt detta, konkretisera mina frågor till forskning. Sen måste man också lära sig att bli forskare, att skriva vetenskapligt, leta referenser osv.

Att utövande kulturarbetare blir forskare är ännu inte så vanligt. Först 2011 blev det också möjligt för de konstnärliga utbildningarna att ha forskarutbildningar och att examinera doktorer.

- Jag kände mig först lite främmande på en högskola, där så många ägnade sig ät det tekniska området, med innovationer och produktrealisering till exempel. Även om det tagit för mig att acceptera det vetenskapliga har det också tagit tid för forskningen, att acceptera en kulturarbetare som forskare.

Ulrika Florin foto Ulrika Florin för wihlman.se

Ulrika Florin, foto Ulrika Florin

- Men situationen förändras nu. Och jag har kollegor som utifrån en konstnärlig eller kulturell utgångspunkt blivit forskare. En kollega har t.ex. skrivit en avhandling, byggd på studier av jazzmusikers improviserande.

Våra gemensamma erfarenheter är dock att det är när man disputerat som man har en plattform att stå på.

I sin egen avhandling och forskning studerade Ulrika problematiken att utifrån ett uppdrag kommunicera en konstnärlig idé gentemot beställaren. Här handlar det om att konstnärens skicklighet i att hantera skisstekniker.

- Skisserna är ett centralt problemområde i min avhandling. Att kunna kommunicera den konstnärliga idéen till en beställare. Något som jag också har personlig erfarenhet av att göra.

I avhandling finns ny empiribaserad kunskap om hur olika skisstekniker fungerar. Men det finns också problem med de mer svårbeskrivbara delarna av konstnärens kunnande. Hur beskriver man intuition och improvisation?

- Jag använder själv arbetsnamn som till exempel Avforma forma, För väntan, Augusta på Spåret och Där vatten möter vatten, för att beskriva vad jag vill med min skulptur.

Där vatten möter vatten, 108 foto ulrika florin wihlman.se

Där vatten möter vatten, foto Ulrika Florin

Ulrika ger andra exempel på att hon också är en skrivande människa, något som förstås kommit till godo när det gäller vetenskapliga texter. Men formulerandet har också varit viktigt i arbetet som skulptör.

Ulrika berättar vidare att av de konstnärer vars arbete hon studerat finns det dem som gjort avkall på sina intentioner, vilket också innebär ett avkall på gestaltningens kvalitet. Enkelt uttryck: brödfödan kan vara nödvändig, även om tillgången till den innebär konstnärliga kompromisser.

Hennes fokus är i avhandlingen konstnären. Men även beställaren kan ha något av lära av studien, att inte styra för hårt eftersom det kan ge avkall på kvaliteten. En viss improvisation bör alltså tillåtas, vilket innebär ett visst risktagande.

Här kommer vi in på paralleller mellan våra forskningsområden, Ulrikas konstnärliga och mitt kring arbetsliv och innovation. I båda fallen innebär att våga ta vissa risker som chef eller som beställare av konst , för att få fram nyskapande konst eller innovationer som utvecklar en verksamhet. Ulrika gläds nu över att hennes forskning kommer till användning.

- Jag är nu med i ett forskningsprojekt, Engineering Innovation Factory, där jag bidrar med skapandet av virtuella fabriker. Det gäller att inte styra upp med färdiga lösningar, utan att kunna designa och formge fabriker som också ska vara ekonomiskt och miljövänligt försvarbara. Det handlar alltså närmast om ett ikontänkande, att finna den där symbolen som sätter igång den kreativa processen, inte att låsa sig i lösningar för tidigt.

I forskningsprojektet, som stöds av statliga innovationsmyndigheten Vinnova, deltar Volvo Car, Volvo AB, Scania och Sandvik Coromant, tillsammans med Mälardalens Högskola och KTH.

Ulrika ger ytterligare ett exempel där hennes konstnärliga erfarenheter och hennes forskning kommer att användas, där handlar det om att hennes kunnande används i matematik-didaktik, undervisningsmaterial i matematik.

Forskningen kring samspelet mellan konstnär och beställare kan alltså få en vid betydelse i sig. Men den pekar också på att konstnärliga erfarenheter och utbildningar kan vara en god grund för att forska och skapa ny kunskap, som inte bara har betydelse för kulturområdet. Här är Ulrikas forskning ett tydligt exempel. Tidningen Kulturens ambition är att fortsatt bevaka forskning som utgår från eller berör olika områden inom kulturen, inte bara konst, utan också till exempel musik och scenkonst och som kan ha en sådan vidare betydelse.

Thomas Wihlman
(publicerad i tidningen Kulturen 2016-04-13)

Basic Blue theme by ThemeFlood