Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Bred verksamhet i Stockholms minsta kulturhus



Om jag vore en gammal pråm skulle jag vilja framleva min ålderdom väl ompysslad, omgiven av glada och vänliga människor, precis som Nordens Ljus.

Tidningen Kulturen har besökt en av de sannolikt minst kända institutionerna i Stockholms kulturvärld, pråmen Nordens Ljus. Med en överlevad på över trettio år slår den mycket i branschen. I dag samsas konst, hantverk, skärgårdshistoria, musik, mat och dryck i lokalerna.


Vi tar det från början. I början av 1980-talet sökte konstnären Björn Lindroth efter en ateljé, hittade en pråm ute vid Idö, nära Nämdö, i Stockholms skärgård. Den skulle man kunna gör något av, tänkte Björn.

Det gick inte riktigt som han tänkt sig, det blev annorlunda och många har anledning att glädja sig över detta. Som en ateljé var den inte perfekt, så den blev helt enkelt Nordens Ljus. Ateljétanken fick ge vika för en multi-aktivitets-båt.

Varför just Nordens Ljus som namn?

- Ja, säger Britt Lindroth, som var gift med Björn, det tillkom nog med en tanke på Skagenmålarna, det ljus som syns i bland annat målningar av Krøyer och Ancker.

01_nordens_ljus_2_foto_Thomas_Wihlman

Foto: Thomas Wihlman

Så 1984 startade Nordens Ljus. Tanken hade redan slagit rot hos 300 personer som betalade den ursprungliga årsavgiften 1000 kr. Nu är medlemsantalet cirka 500 och avgiften 1500 kr per person och år, med 500 kr i avgift för övriga familjemedlemmar. Medlemmarna har en del förmåner, men även om man inte är medlem finns möjligheter att ta del av en bred verksamhet.

- Det fanns ju ett ”entourage” kring Björn, många konstnärsvänner, flikar Olle Rosell in, som gjorde att många kom med redan från början. Olle var under 20 år den som skötte krogen på Nordens Ljus, en krog som fick namnet Harö Krog.

Att sätta stämpeln konstnär på grundaren Björn Lindroth känns nästan lite som fusk. För, om jag får tro Britt och Olle, var han också en entreprenör som fick saker och ting gjorda. Inte så att han gjorde allt själv, utan att han fick igång och entusiasmerade andra.

När man läser om Björn Lindroth inser man också att detta var en mångsidig person, som skrev filmmanus, musiktexter, var med och drog i gång Grafikens Hus i Mariefred och mycket annat. Tänk till exempel på att han tillsammans med Bengt Arne Wallin skrev Nygammal vals, Sveriges bidrag i Eurovisions-schlagern 1971.

- Björns död 1999 var ju ett hårt slag för oss alla som var involverade i Nordens Ljus, men på något sätt så lyckades vi fortsätta att hålla igång verksamheten i Björns anda, säger Britt.

Varför heter restaurangen Harö Krog undrar jag?

- Där hade vi vårt sommarhus, berättar Britt. Så på sommaren låg båten vid Harö och redan från början var det en strid ström av gäster som sökte sig till krogen. Det fanns ju inte heller så stort utbud då.

Tidigt fanns det ett visst nimbus kring Harö Krog. En av dem som var med och drev den var kände Nils Emil Ahlin. I dag drivs krogen av Per Larsson, kock och restauratör som själv har ett Nils Emil-förflutet. Så fanan hålls högt! Per och restaurangen kan också erbjuda catering, events, julluncher, mindre konferenser osv. – nödvändiga komplement till en restaurang som inte är stor, 44 platser.

Konst och musik i fokus
Nå, det är ju inte bara krog det handlar om. I Nordens Ljus-verksamheten är sedan länge konsten, bland annat genom ett galleri, och musiken i fokus.

– Tanken bakom galleriet, säger Olle, är att hålla nere de höga avgifter som konstnärer ofta får betala till galleristerna. Samtidigt som vi håller låga avgifter ger det ju ändå en del inkomster till Nordens Ljus.

Många kommer också för musiken. Här finns Leo Lindberg med husbandet, jazzkvällar och mycket annat.

- Även yngre musiker kommer gärna hit och jammar, konstaterar Britt.

02_britt_lindroth_och_olle__rosell__foto_thomas_wihlman

Britt Lindroth och Olle Rosell. Foto: Thomas Wihlman

Det kan nog hända att Britt själv tar ton någon gång, även om hon sedan länge lagt den egna artistkarriären på hyllan. Men vi som har hågkomster från 50-talet och 60-talet minns den duktiga sångerskan Britt Damberg (Britts flicknamn).

Men vi ska inte glömma att Nordens Ljus också är mycket annat än musik och konst. Ett exempel är föredragen med inbjudna gäster, till exempel föredrag av journalister som Stig Fredriksson och Malcolm Dixelius.

Skärgården måste, återigen, nämnas som en central faktor i sammanhanget. När Tidningen Kulturen kommer på besök ska det bli visning av Susanne Svantessons film  Kungen av Herrvik, om båtbyggaren Axner Bodin från Herrvik på östra Gotland. Susanne är en mångkonstnär, filmare, koreograf och dansare. Dessutom fick hon 2010 stipendiet ur Björn Lindroths minnesfond. Så Björns minne lever fortfarande kvar, i form av årliga stipendier och naturligtvis i den verksamhet som bedrivs. Till denna verksamhet får vi också lägga traditioner, som den årliga utflykten till Landsort.

Numera drivs Nordens Ljus i bolagsform och restaurangen arrenderas ut. Men allt är fortfarande en del av samma koncept, där mycket av arbetet är frivilligt. Så, till exempel, finns en uppskattad bar, med priser som skulle göra Finlandsfärjorna gröna av avund, som ett 20-tal personer turas om att vara barmästare i. När pråmen pga. myndighetsbeslut tvingas flytta är det ett stort antal frivilliga som ser till att den kommer på rätt plats. För det är liksom inte att tuffa iväg bara med en pråm som inte har någon motor.

Myndigheterna, ja. Man måste naturligtvis ha en verksamhet som klarar av myndighetskraven, vara sig det handlar om miljö- och hälsoskydd eller brandsäkerhet. Trappan ned till nedervåningen fick till exempel flyttas av brandsäkerhetsskäl.

Trots allt har Nordens Ljus nu i 32 år kunna bedriva en uppskattad verksamhet. Även om vi samtalar kring behov av en försiktig förnyelse så finns det också estetiska värden, till exempel i det dalablå i den aktersalong vi samtalar i, som nog är tidlösa. Det finns dock en yngre generation som börjat visa sitt intresse och det är nödvändigt när antalet ursprungliga entusiaster av åldersskäl tunnas ut. Dessutom har Harö Krog fått en del nya och yngre lunchgäster genom det nya läget vid Kungsholms strand.

Ska vi avslutningsvis sätta en stämpel på Nordens Ljus så skulle jag gärna villa kalla detta för Stockholms minsta kulturhus. En mångsidig verksamhet, där konst, musik, kultur i alla dess former förenas med mat och dryck. Vill du veta mer kan du läsa på hemsidan eller i Nordens Ljus Facebook-grupp, och du kommer säkert som jag att slås av hur mycket som händer på denna lilla kultur-pråm vid Kungsholms strand.

Thomas Wihlman (Artikeln införd i Tidningen Kulturen 7 juni 2016)


Basic Blue theme by ThemeFlood