Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Krakow, Sverige och kulturen



Någon gång, i någon tid, kanske flera gånger och vid flera perioder av mitt liv, har jag drömt om att åka till Krakow. Jag har sett bilder från Rynek Glowny, det stora torget i det allra mittersta av den gamla staden (Stare Miasto) i mitten. Kazimierz, det judiska Krakow, fanns också där i tankarna.

Sent i livet kommer jag hit, påskyndat av en nyfikenhet vars slummer väcktes till liv vid en forskningskonferens nyligen där dagens invandrar-fientliga Polen exponerades i all sin nakenhet. Detta utifrån vidriga veckotidningsbilder av islam som våldtar kvinnan Polen, till hätska utfall med samma andemening i den polska riksdagen som lever upp till rykte som att vara just polsk riksdag.

Jag har motbilderna i mitt huvud, jag är vaccinerad. Främst ifrån min mors, på gamla dagar, bästa väninna Halina, som kom till Sverige efter mardrömmen i Auschwitz. Min fars gode vän, Andreas, den polske adelsmannen, som också hjälpte min skrangliga tyska att bli bättre, samtidigt som jag fick leka med hans kanariefåglar.

st torget krakow foto thomas wihlman2

Besöket i Krakow blir inte omedelbart den upplevelse jag räknat med. Det blir svårt att hitta rätt i ett gatunät som i huvudsak fick sin utformning 1257. Men gamla staden i Krakow är sedan 1978 ett världsarv, så man får ta det som det är.

Rasslande spårvagnar och ett kafé

Så småningom, så småningom börjar vi att hitta rätt. Vi vandrar, vi vandrar och trötta somnar vi till ljudet av spårvagnen som rasslar förbi vårt fönster. När man vandrar kan man slinka in på något av de många kaféerna, hål i väggen eller på innegårdar. Vår favorit blir Meho Café, straxß utanför den gamla staden.

Meho Café har sin speciella historia. Det var ursprungligen trädgården i Krakow-konstnären Józef Mehoffers villa, en underbar oas där dagens kaféverksamhet väl smälter in i den blomstervackra miljön de högsommardagar vi gör våra besök. Numera är Mehoffers bostad återställt mer eller mindre i sitt ursprungliga skick, och det är en fascinerande upplevelse att vandra runt i spåren efter konstnären. Han tillhörde konströrelsen Unga Polen.

josef mehoffers hem foto thomas wihlman

Att definiera Mehoffer som konstnär, rent stilmässigt, är inte helt enkelt. Hans konst kan vara post-impressionistisk, symbolisk, dekorativ och med många olika uttrycksformer där särskilt glasmålningar, som i kyrkan i Freiburg framträder. Han var också en delad av den akademiska världen, i olika omgångar rektor för Krakow Konstakademi.

Svenskt fotografi

På ett helt annat museum, inne i gamla staden, upplever vi något helt betydligt modernare. De unga svenska fotograferna och konstnärerna Thobias Fäldt och Klara Källström (KK+TF) ställer ut på Krakow Photomonth Festival. Fotografer är kanske en för snäv beteckning. De rör sig mellan fotografiet, installationen, text och publicering/bokformgivning med lätthet. Fokus ligger på stora samtidsfrågor, som kan ses som paradigmskiften, och sådant som uppmärksammas i media. Vi möter Julian Assange likväl som fotografiska filmens upphörande vid digitaliseringen.

Fäldt och Källström speglar de moderna förbindelserna mellan Sverige och Polen. Men vi har också en gemensam historia. Den som vill kan fördjupa sig till exempel i Sigismund III Vasas öden och äventyr. Denne svensk-polske kung, med svenske far Johan III och sin katolska moder Katarina Jagellonica, avled i Krakow. Men han såg också till att huvudstaden flyttade från Krakow till Warszawa. Vår taxichaufför fnyser åt Warszawa, inte mycket till stad det inte.

meho café krakow foto thomas wihlman kopia

Andra svenskar har lyckats vinna Krakowbornas hjärtan bättre. Strax utanför den gamla staden hittar vi Bror Hanssons skvär, ett torg tillägnat den svenske filantropen Bror Hansson. Han kom första gången till Krakow under 1970-talet, såg de stora bristerna i det kommunistiska Polen och satte igång att organisera resor för att förse sjukhusen med rullstolar, inkubatorer, EKG-apparater, röntgenapparater, utrustningar för tandläkarmottagningar, liksom sängkläder och annat till ensamma, hjälplösa och funktionshindrade. Som tack för sina insatser blev Hansson hedersmedborgare i Krakow 1993 och fick år 2014 det nämnda torget uppkallat efter sig.

Nobelpristagare

Vi vandrar vidare och hittar vid det stora torget ännu ett tecken på kontakter mellan Sverige och Krakow, av ett helt annat slag. I en skylt vid Europas äldsta bokhandel, Matras, som grundades 1610 (Sveriges äldsta bokhandel finns i Söderköping och grundades 1815) påminns vi om två nobel-pristagare i litteratur, Czeslaw Milosz (nobelpristagare i litteratur 180, född 1911 och död 2004 i Krakow) samt Wislawa Szymborska (nobelpristagare 1996, född 1923, död i Krakow 2012). Ytterligare en nobelpristagare i litteratur har anknytning till Krakow, jugoslaven Ivo Andric.

bokhandeln matras krakow 2  foto thomas wihlman

Så mycket annat finns att se och att göra i Krakow. Men vi lämnar här de 28 muséerna åt sitt öde tills vidare, vi skriver inget om Auschwitz och Birkenau drygt 7 mil sydväst om Krakow (därför att orden känns fattiga och känslan för djup), om synagogorna och den judiska Kazimierz-stadsdelen där man kan få sin gefilte fisch, det katolska Krakow med sina många kyrkor, nunnor och munkar samt minnena av påven Karol Józef Wojtyla (Johannes Paulus II). Inte heller behandlar vi de 16 universiteten och högskolorna med sina närmare 100 000 studenter. Vi konstaterar bara att i Krakow finns bildning och kultur, och att staden var i det närmaste överkvalificerad när den år 2000 utsågs till Europas kulturhuvudstad. Om än i begränsat omfång, så finns också det svenska med. Och jag tror att Andreas och Halina, i sin himmel, skulle vara glada över mitt besök i deras Polen och Krakow.

Thomas Wihlman (text och foto, publicerad i Tidningen Kulturen 30 juni 2016)



Basic Blue theme by ThemeFlood