Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Myten mellan politik och hegemoni


Texten stod i centrum för en vetenskaplig konferens 13-14 juni på Södertörns Högskola. Tidningen Kulturen var där och tog del av några seminarier kring aktuella frågor.

När Södertörns Högskola, tillsammans med Stockholms Universitet, bjöd in till denelfte forskarkonferensen ”Forum för textforskning” stod många textmässigt aktuella frågor på dagordningen. Således kunde vi lyssna till aktuell forskning kring språk och rasism, frågor kring normalitet och feminism, flyktingkrisen, myndigheters kommunikation och varumärkesbyggande, hyperlänkarnas roll i kommunikationen osv. Eftersom det pågick flera parallella sessioner valde Tidningen Kulturen ut några intressanta presentationer ur programmet.

Konferensen var till sin karaktär tvärvetenskaplig, i den bemärkelsen att de presenterande forskarna representerade flera olika ämnen. Däremot var en del av den pågående forskningen påfallande en-fokus-inriktad, trots att det fanns möjligheter att vidga perspektiven. Skribenten här, som själv har en forskarbakgrund, är dock medveten om att det ibland är finansieringsproblem som gör att forskningsfrågor bara belyses ur ett perspektiv.

Den politiska myten

Intressant var att ta del av retorikforskaren Gunilla Almström Perssons forskningsprojekt. Hon har studerat den östtyska tidskriften DDR-Revyn, en tidskrift avsedd för läsare utomlands. Fokus i hennes studie låg på några artiklar om staden Schwedt, 1961. Enligt Persson speglar artiklarna en tydlig, medveten strategi, där en myt byggs upp. Myten byggs upp av en implicit argumentation för att skapa en positiv bild, den myten ska verka politiskt motiverande utan att tydligt vara politisk. Snarare ska den mobilisera emotioner.
bz 9 okt 1989 rev, lausitzer rundschau 3 okt 1990, foto Thomas Wihlman
Persson refererade till den franske filosofen och sociologen Jacques Ellul, och menar att den kollektiva myten byggs upp av bland annat:
Måla upp en bild
Ha formen av ett tidningsreportage
Ögonvittnen berättar
Berättelsen en kollektiv myt
Myten står över det ideologiska
Enligt Clara Bottici ska den politiska myten alltid ha en narrativ form, den ska mobilisera emotioner och verka politiskt motiverande.

Persson menar vidare att DDR-Revyns artiklar om Schwedt är skenbart värderingsfria. Direkta politiska begrepp som socialism och kommunism lyfts inte heller fram. Uttryckt på annat sätt: myten står här över det ideologiska.

Hur väl detta föll ut gentemot de svenska läsarna vet vi förstås inte, vad vi vet är att DDR-Revyn gavs ut ända till Öst- och Västtysklands återförening 1990. En reflektion som jag gör, är det faktum att ögonvittnes-begreppet även är ett vanligt grepp i såväl dagens media som i dagens politiska retorik. Givetvis finns det anledning att, mot bakgrund av Perssons forskning, också reflektera över vilka myter vi finner idag.

Myndigheters värdegrund

Catharina Nyström Höög, professor i svenska språket vid Uppsala Universitet, har studerat myndigheters värdegrunder, exempelvis Arbetsmarknadsverket, Svenska Kraftnät och Statens Historiska Muséer.

I Nyström Höögs beskrivning flyter begreppet samman. Värdegrunden kan ses som en vision eller som en målbild. I det här sammanhanget gjorde Nyström Höög inga definitioner av begreppen.

Påtagligt i det material hon redovisar är att det handlar om text, inte bild, texter som kan variera mellan i omfattning, och ofta i punktform – från AMVs korta till svenskt Kraftnäts detaljerade. Nyström Höög noterar också att vissa begrepp upprepas, även i korta texter – som till exempel att myndigheten ska attraktiv, den ska attrahera nya medarbetare osv.

I sin föredragning ställer hon också frågan om begreppens proveniens, varifrån de kommer, utan att riktigt ge svar på det. Möjligen kan jag tolka det som att begreppen och därmed värdegrunden är någon slags allmängods, när hon jämför den med kyrkan texter.

Forskningsmässigt finns här mycket att arbeta vidare med samt att koppla ihop med annan forskning. Frågor vi kan ställa oss är till exempel: hur har värdegrunden skapats, har den processats fram i organisationen, är den ett reklambyråarbete etc. Hur uppfattas värdegrunden internt av medarbetarna och extern av oss, och vilka oss är vi – kunder eller medborgare?

Byggandet av varumärket Trafikverket

Hanna Sofia Rehnberg, forskare och lektor i svenska vid Södertörns Högskola, är inne på samma område, när hon presenterar sin forskning krig den varumärkesbyggande myndigheten. Hennes exempel är hämtade från ett pågående forskningsprojekt, med Trafikverket som uppdragsgivare, Trafikverket – en modern myndighet.

Rehnberg lyfter fram nyckelbegrepp, som till exempel att Trafikverket ska vara en sammanhållande myndighet. Man kan förstås fråga sig vad ett sådant begrepp står för, är det till exempel ett begrepp för Trafikverket som en myndighet överordnad andra eller en myndighet som inom sig ska hålla samman.

Det handlar tydligt om ett varumärkes byggande. Rehnberg visar på de bilder som används, ofta naturbilder även när naturen och miljön är en klart underordnad faktor i texten. Människorna kan ses som skyltdockor, och används som medel för att förmedla en positiv bild. Hon noterar också att mottagaren alltid är en kund, inte en medborgare. Här ser jag vissa paralleller till Carina Almström Perssons ”session” och hennes beskrivning av hur man arbetade medvetet med att få fram en positiv DDR-bild liksom Nyströms Höögs studie kring värdegrunder. Självfallet är det rimligt att tro att också Trafikverket har en medveten strategi i sin kommunikation, det visar Rehnberg genom de olika interna profildokumenten.

hanna sofia rehnberg rev södertörns högskola. Foto Thomas Wihlman

Hanna Sofia Rehnberg, foto Thomas Wihlman

Ett annat sätt att se på Trafikverkets perspektiv, som jag uppfattar Rehnbergs presentation, är att se kommunikationen som något som vilket företag som helst försöker utföra. Den tanken styrkas av Rehnbergs beskrivning av Trafikverkets målgrupp är kunder, snarare än medborgare.

Hyperlänkens roll i argumentationen

Avslutningsvis presenteras här två forskningsprojekt som nyligen påbörjats. Det första handlar om användandet av hyperlänkar i texter, såväl i bloggar som i böcker. Doktoranden Eleni Vitikka, Helsingfors Universitet, har haft ett stort antal bloggar och böcker från en i Finland känd dietist att studera. Hennes studie pekar på att argumentationen stärks av en hyperlänk, en referens, kopplad till en auktoritet inom ämnesområdet, men dessa länkar är också till för att stärka skribentens egen position.

I texterna används nästan alltid en hyperlänk, som ger läsaren ett sammanhang. Mot det akademiska skrivandet finns dock påtagliga skillnader. Hyperlänk-referensen syftar till att göra texten, som ofta är vag, tydligare och används mer av bekvämlighet och mer ad hoc. Referenserna i det akademiska sammanhanget bygger mer på en stringent text, där argumentationen måste hålla ihop.

Vitikkas presentation var intressant och det finns all anledning att se fram emot den kommande avhandlingen. Dessutom var hon tydlig med varifrån hon hämtade sin empiri och metoderna hon använt. Mindre tydlig var hon beträffande de teoretiska referenserna, men presentationstiden är kort så det kan ha varit ett medvetet val.

Våldtäkt i Polen

Vi avslutar med invigningstalaren, eller keynote speakern som det heter på akademiska, Michal Krzyzanowski. Michal är professor i media- och kommunikationsstudier vid Örebro Universitet. Tillsammans med Per Ledin, professor vid Södertörns Högskola, driver han ett projekt om ett diskursivt skifte, där mönster i politisering och medialisering utgående från den europeiska flyktingkrisen studeras. Minst sagt ett aktuellt och spännande forskningsområde.

Projektet startade i november 2015, med slutdatum 2017, och naturligtvis finns fortfarande inte några färdiga analyser. Sverige och Polen studeras, och redan den nu föreliggande empirin pekar mot en högintressant kommande analys. I Polen har det tidigare överhuvudtaget inte funnits en diskussion i politiken om invandringen, därför att både politik och forskning varit helt inriktade på emigrationen från Polen. När den nu dyker upp i parlamentsdiskussioner är uttalandena hårresande, åtminstone sett med tidigare svenska ögon. Invandringen och invandrare utmålas som fruktansvärda hot mot det polska och tidningen wSieci utmålar islam som en våldtäkt på det polska samhället. Rasistiska hatdiskuser, som Krzyzanowski nämner, är en adekvat benämning. Men, han pekar också på att i Sverige, som länge levt med och diskuterat invandring, ses också ett diskursivt skifte från den tidigare humana inställningen och med en generös migration, till en tajtare immigrationskontroll och diskursiv legitimering av detta.

Tidningen Kulturen fick alltså tillfälle att ta del av flera intressanta forskningsprojekt. Projektet var innehållsvis spridda över ett vitt fält. Det vi kunde ta del av pekade mot ett intresse, även hos de deltagande forskarna, för forskningsresultaten och inte så mycket mot att utveckla forskningsmetoder och analyser. Krzyzanowski pekade dock på flera metodfrågor och den diskussionen är självfallet viktig att ta i forskarvärlden, inte minst när det i projekten handlar om kontroversiella forskningsprojekt där de kommande resultaten av politiska skäl kan komma att diskuteras och ifrågasättas. Så någon stans här bland presentationerna svävade också diskussionen kring Norman Faircloughs kritiska diskursanalys (CDA) och hegemoni bland vissa diskurser, som t.ex. New Public Management. Jag tycker man kan ana att den ”nya” immigrationspolitiken, vare sig i svensk eller polsk tappning, kan bli en sådana hegemonisk diskurs.

Thomas Wihlman (text och foto, publicerad i tidningen Kulturen 17 juni 2016)





Basic Blue theme by ThemeFlood