Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Reflektioner kring en Östersjöfestival och yttrandefriheten


Östersjöfestivalens fokus är musik, kompletterat av frågor av stor betydelse för regionen som miljön och ledarskap. Under den sistnämnda temarubriken rörde sig det panelsamtal som Tidningen Kulturen var och lyssnade på, under rubriken ”Nya hot mot yttrandefrihet”.

Trots den namnkunniga panelen blev det ett samtal med lite av analys och nya tankar. Kanske var tiden för kort för att borra i den i sig intressanta rubriken. I panelen deltog Mats Karlsson (direktör på Utrikespolitiska Institutet), Erkki Tuomioja (ordförande för historiker utan gränser och tidigare finsk utrikesminister), Börje Ljunggren (diplomat, författare och Asienkännare), Olof Kleberg (journalist, Östeuropakännare) samt inledningsvis Bitte Hammargren (redaktör, Utrikesmagasinet). Dessvärre gavs det inte heller något direkt utrymme för publiken, trots att den var mångtalig, att agera och ställa frågor.

Efter att festivalgeneralen Mikael Thydén, Östersjöfestivalen betonat att en anledning till seminariet var att den svenska tryckfrihetsförordningen nu firar sitt 250-årsjubileum. Nå, svensk och svensk, som Mats Karlsson, Utrikespolitiska Institutet, påpekade, så var det faktiskt en finländare, Anders Chydenius, som tog initiativ till Tryckfrihetsförordningen - men det var förstås när Sverige och Finland hängde samman i ett rike.

Thydén var också den ende som tryckte på den konstnärliga friheten. Där antyddes möjligen också debatten om dirigenten Valery Gergievs uttalade Putin-sympatier, pikant då Gergiev ju var en av initiativtagarna till festivalen. Tidningen Kulturens utsände vill för sin del påpeka att alldeles oavsett sina politiska sympatier är Gergiev en ypperlig dirigent, liksom den andre initiativtagaren till festivalen, Esa-Pekka Salonen. Den senare tycks dock avhålla sig från att yttra politiska sympatier offentligt.

Yttrandefrihet i regression

Hittade då panelen några nya hot mot yttrandefrihet? Nej, knappast. Det talades om länder som Polen, Turkiet, Ungern, Kina osv. vilket säkerligen är riktigt i sak som exempel på försämringar och brister i yttrandefriheten, men knappast något nytt. Om något ska kallas analys i det här sammanhanget så var det nog Mats Karlssons konstaterande att vi nu befinner oss i ett paradigmskifte, en under lång period ökade yttrandefrihet har nu hamnat i regression.

Mest konkret var Bitte Hammargren. Hon aktualiserade de turkiska journalisterna situation, inte bara de som är kvar i landet utan också de som flytt av risken för att fängslas och trakasseras. I nuläget sitter 156 turkiska journalister i fängelse, enligt Hammargren. För de som flytt återstår mycket, till exempel det svåra att skaffa sig en ny publicistisk plattform i exilen.

erkki tuomioja börje ljunggren 2 foto Thomas Wihlman

Erkki Tuomioja och Börje Ljunggren. Foto: Thomas Wihlman

Erkki Tuomioja, den finländske socialdemokraten och tidigare utrikesministern, pekade på ett hot, bruket eller missbruket av den historiska sanningen. Här menade Tuomioja att det kan vara farligt att lagstifta om historien, t.ex. att lagstifta om att dödandet av armenier i det osmanska riket 1915-1917 ska betecknas som folkmord. Sådan lagstiftning kan vara kontraproduktiv. Begreppet blockerar i detta fall en turkisk uppgörelse med ett blodigt förflutet, ansåg Tuomioja.

Tuomioja var nog den som i sak tillförde flest faktorer i samtalet, detta sedan Bitte Hammargren lämnade samtalet alldeles för tidigt. Således underströk Tuomioja att man måste skilja på möjligheten av att ta till sig information och möjligheten att yttra sig. Så är exempelvis Ryssland i ett sådant läge.

Yttrandefrihet i regression

Två talare påpekade att vi bör vara försiktiga med demonisering, Ljunggren och Kleberg. Pressfriheten i Polen, som Olof Kleberg påpekade, skiljer sig inte så mycket från den svenska, även om vi kan tro det i den rådande debatten. Och den svenska pressfriheten har minskat i de analyser som görs av olika länders yttrandefrihet.

Problemen med det här samtalet var dock flera. Ett var att det inte blev tydligt vad som verkligen är nya hot, men även om vi kan tolka en del av det som sades som beskrivningar av hot så gjordes inga försök till analys. Frågor som inte ställdes var: Varför har det blivit så här, finns det några gemensamma faktorer i olika länder som påverkar utvecklingen och i så fall vilka, vad blir konsekvenserna och hur ska man kunna vrida utvecklingen tillbaka mot ökad frihet? Vad säger oss Trumps och Erdogans agerande?

Ett annat problem var att det var i huvudsak äldre, grånade, väletablerade herrar som samtalade. Yngre generationers perspektiv saknades, de yngre som i dag upplever en helt annan medievärld jämfört med när panelen var unga. Är det kanske, som Tuomioja framhöll, så att sanningen numera spelar mindre roll, färre journalister granskar och osanningar säljer eller som moderatorn Karsten Thurfjell uttryckte det: Desinformation är också fri. Och frågan kunde också ha ställs: Hur påverkas segregation och bristande integrering av minskad yttrandefrihet och en förändrad, förenklad medievärld?

Några enkla raka svar hade åhörarna säkert inte räknat med att få. Men samtalet blev för kort och alldeles för oanalytiskt. Yttrandefrihetsfrågor behöver diskuteras på annat sätt än i detta ytliga, korta samtal. Den som ändå vill ta del av panelsamtalet kan lyssna till en inspelning på Sveriges radios webbsidor: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6508501

Thomas Wihlman (Tidningen Kulturen 6 september 2016)

Basic Blue theme by ThemeFlood