Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Forq Four – ett genombrottsalbum


I vår får Fasching fint besök av charmiga jazzgruppen Forq. Det fjärde albumet kom nyligen och har titeln Four, vilket ju inte låter så konstigt. Om något är konstigt är det musiken, lite galen är den ju. Fast egentligen är den inte galen, men jo, kanske lite eljest ändå om ni förstår vad jag menar.

Form kan ses som en avknoppning ur välkända Snarky Puppy-kollektivet. Från Forqs originalsättning finns nu bara keyboardisten Henry Hey kvar, men bandet har fått fina ersättare, med Snarky Puppy-gitarristen Chris McQueen, basisten Kevin Scott och trummisen Jason JT Thomas. Men varför är det bara grabbar i Snarky Puppy och Forq? Ett kollektiv på ett 20-tal män, alla i 29 ½-årsåldern, ungefär typ. Vågar det manliga kontrollegot sig kompletteras av kvinnliga musiker? Jag har hört att det någonstans finns någon duktig kvinnlig jazzmusiker som också är lika bra lekledare som Henry Hey.

FORQ  Kevin Scott, Henry Hey, Jason Thomas, Chris McQueen. Pressfoto Drew Wiedemann

FORQ Kevin Scott, Henry Hey, Jason Thomas, Chris McQueen. Pressfoto Drew Wiedemann

Utifrån det som presenteras på albumet får jag en massa associationer. En recensentkollega landar i att det är umamismak, själv dras mina tankar åt flera håll, inte minst tack vare den musikaliska lekfullheten som visas upp. Låt mig ge några exempel: I några sekunder är tyska tråkorkestern Bert Kaempfert med, sekunden sedan landar vi i en behaglig mjukhet, far pampigt ut i rymden, gör ett rockriff och hamnar till sist i en monoton barnvisa. Hej Zappa, var är du? Nu dyker dock The Beatles upp med Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band. Kanske är det så att det är Forqs anfader vi då möter.

Eller se det så här: Det är inte gladjazz och det är inte tråkjazz (ni vet den där med solo-applåd-solo-applåd-solo-applåd). Nej, det här är något eget, inte tungt, utflippat musicerande utan i grunden ändå helt kontrollerat. Varenda spår och hela albumet hålls ändå ihop, på något märkligt sett.

Eller om jag säger så här: Forq vet vad de håller på med och Four ser väldigt mycket ut som ett genombrottsalbum.

Thomas Wihlman (MonoMagasin 2020)
Forq: 4.
Bästa spår: Alla egentligen, ett litet plus för Mr. Bort och EAV.
Inspelning, mix Jason Kingsland Mastring Dave McNair Producerad av Henry Hey & Chris McQueen
Tillgänglig digitalt
Basic Blue theme by ThemeFlood