Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Nightbird och Nightbird

nightbird_press_Aino_Aksenja_800

Nightbird, foto Aino Aksenja

Ibland känns det nästan som om musikvärlden drivs framåt av kvinnor. Samtidigt drivs den bakåt av Christer Björkman.

Med detta vill jag ha sagt att det skrivs och görs mycket bra musik av kvinnor, sådan populärmusik (om vi nu kan använda ordet) som aldrig skulle få förekomma i en melodifestival. Fortfarande finns det emellertid arenor som har en manlig dominans, som den moderna klassiska musiken eller konstmusiken.

Nightbird, alias Anna-Stina Jungerstam får nog vänta på sin melodifestivals-inbjudan. Jag är långt ifrån säker på att hon vill ha den eller kommer att ta den. Inte heller blir det en plats på Sollidenscenen och Allsången. Det är inte med nödvändighet något negativt, kanske snarare tvärtom.

För en tid sedan släppte Nightbird sitt första album, lämpligt nog också med titeln Nightbird.
Hennes röst är kraftfull, näst intill metallisk. På samma sätt klingar gitarren, kraftfullt, men samtidigt understödjande sångerskan.

Vid en första lyssning var jag lite tveksam, men nu är jag säker, jag gillar det här. En tämligen oetablerad artist som är riktigt säker i sitt skapande. Som är sin egen, även om vi för all del kan ana lite blues, lite jazz, ja till och med klanger som för tankarna till elektronisk musik, konstmusik och experimentell musik. En slide guitar understryker bluesen och tar oss bakåt i tiden, medan andra klanger för oss mot framtiden. Därmed kanske etiketten tidlös kan vara lämplig.

Produktionen och mixningen är gjord av Katharina Nutall och Linus Andersson, ett perfekt jobb son lyfter fram Nightbirds egenart. Linus har till exempel producerat Ane Bruen. Den här duon kan sina saker.

I det egenskrivna materialet finns inget som självklart sticker ut som extra bra. Singing in the rain, Worn-out Blues och On my mind är de som kanske lyfter lite grand över det övriga materialet. Kanske är materialet lite för likartat, det är nog albumet största svaghet.

Till skillnad mot en del andra finlandssvenskar, Jungerstam har sina rötter i österbottniska Vasa, sjunger Nightbird på engelska. Finländare som sjunger på svenska, som Fredrik Furu och Frida Andersson, har av naturliga skäl en begränsad hemmamarknad när den finlandssvenska minoriteten i Finland är knappt 300 000 personer. Men för alla tre gäller att det är en kamp att slå sig fram på den svenska marknaden.

Nu tror jag ändå att det kan komma att gå bra för alla de här tre begåvningarna. Det finns dessutom möjlighet att höra Nightbird live i Sverige under våren och sommaren, till exempel på Twang i Stockholm 24 maj.

Thomas Wihlman
(publicerad i Tidningen Kulturen 2016-04-06)


Basic Blue theme by ThemeFlood