Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Här följer en del av de bloggtexter som jag skrev 2009. Rakt upp och ned. Tidens tand har gnagt, det bjuder jag på. Kanske det blir mer. Någon gång.

Service


Detta med service igen. Det finns ett pyttelitet kafé med ekologiska produkter i en liten park nära oss. Vi kommer dit förhoppningsfulla en ljus julikväll halv sju. Öppet! Nej, vi stänger klockan sex.
Några dagar senare, lika fin kväll. Kommer dit redan halv sex. Kö vid kassan. Personalen plockar undan stolar och bord och säger till den första kunden: ja, du ska veta att vi stänger klockan sex.
Vi går därifrån. Kommer från det stora byggvaruhuset. Lapp i brevlådan: Ni har grejor att hämta i varuutlämningen och om ni inte gör det inom en vecka får ni betala 70 kr i förvaringsavgift varje dag.
En kvarts väntan i varuutlämningen. Nej, vi vet inte vad detta är. Här finns inget. Det är väl hantverksservice. Ja, men då ska vi väl inte hämta själva. Nej, det ska ni inte. Hon är inte här. Han svarar inte. Vem har skickat ut det här då? Det har jag. Och varför det? Frågan hänger fortfarande i luften. Lovar återkomma. (Det var minst tredje gången vi noterade att samma stora byggvaruhus inte hade ordning på rutiner, material, fakturor etc.).
Vi omhuldar gärna den lille entreprenören som starta kaféet. Men inte när man inte är flexibel som ett sommarkafé måste vara. Vi står ut med det stora byggvaruhuset, men då får man ha ordning på rutiner och kundservice. Snälla, pröva gärna med att vara kunder hos er själva.
För övrigt är det inte för sen t att i någon form bojkotta diktatur-OS i Peking. Det som inte ens låter utländska journalister ha fri tillgång till Internet.


Så dog Michael Jackson, the true story


Såvitt jag förstått det så skulle Michael Jacksons död utredas. Nu behövs inte det, tack vare den svenska kvällspressen. Åtminstone om man får tro löpsedelsrubriken (obligatorisk i dessa sammanhang) "Så dog Michael Jackson". Kvällstidningsbranschen använder man sig av 8 typlöpsedlar, Jacksonrubriken är en av dessa. De övriga är: Nu kommer rekordvärmen. Ny metod: Så går du ned X kg. Svensk skådespelare anhållen. x x:s sista dagar. Vårt bästa sommarsex. Rekordfynda platt-tv. Så räddar du dina sparade pengar. Tjäna 6977 kronor om året. X knäckt av Y. Sen använder man ett hjul och snurrar ovanstående i lite olika ordkombinationer. Uppdraget brukar tilldelas redaktionens yngste. De amerikanska experterna kan således lätt gå in på nätet och läsa "så dog Michael Jackson". Möjligen tycker de att analysen är lite torftig och mest är rykten förmedlade av obskyra nyhetskanaler som påstår sig veta. Men ingen rök utan eld. Kvällspressen vet allt om alla, inte minst hur man vädjar till sensationshungern hos Nisse i Bagarmossen.

(N)ostalgi i Berlin, ehemaligen hauptstadt der DDR


Senaste gången jag besökte Berlin var i mitten av 80-talet. Gränsen mellan öst och väst passerades på några minuter och kontrollen kändes slapp. Det var den period när Gorbatjovs perestroika väckte förhoppningar om större frihet och ryssarna började utöva påtryckningar på DDR-ledarna för eftergifter. Annat var det några år tidigare. Vi köade, som för tillfället boende i Öst-Berlin, bland alla östtyskar för ett över-dagen visum till Väst-Berlin. På hemvägen till Sverige handlade vi i HO-butiken (Handels-Organisation) och tog del av det spänannde utbudet av östyska delikatesser som t.ex. läskeblasket Astoria (det måste vara denna dryck som står för upphovet till begreppet läskeblask). Nu är det dags för ett besök igen, 20 år efter murens fall. Det tjänas pengar på (n)ostalgien. Om det nya Berlin. och hur nytt det är, återkommer bloggen.

En koffert i Berlin


Jag har varit i Berlin en gång. Jag har varit i Berlin fyra gånger. Jag har varit i Västberlin fyra gånger och i Östberlin tre. Jag har varit en gång i Berlin efter murens fall, tre gånger innan. Det Berlin jag besökte på 70-talet var en helt annan stad. Med muren, politisk spänning och terrorbalans. Idag lägger staden detta till historien. Murens breda sår fylls igen och blir byggarbetsplatser. Men allt är inte till det bättre. Berlins gamla charm har försvunnit. Små matställen, Imbiss och currywurst är på väg ut. Starbucks har tagit över och Café Kranzler är en skugga av sitt forna jag. Men stadens alla tidningar lever, även Neues Deutschland. Och studenterna protesterar mot Bolognaprocessens konsekvenser. Inget utrymme för akademisk frihet och personliga ämneskombinationer. Stadens speciella kultur finns det således spår av och Berlin är också på väg att bli en verklig kulturhuvudstad i Europa. Kabarettraditionen tycks leva. Judisches Museum är spektakulärt - men också det enda jag upplever som arkitektoniskt spännande. Nu firar vi midsommar. Även IKEA i Tyskland. Ingen Johannisnacht här inte, nej MIDSOMMAR! Lite längtar man hem och kanske tar vi ändå med oss lite berlinsk värme till kalla norden. Och Marlene Dietrich får åskådliggöra det, Ich Hab' Noch Einen Koffer In Berlin.

Tjänst som penningjagare


Så ska Leijonborg avgå och frågan är var han ska bli landshövding. Har ingen koll på detta, vet att han missade Västmanland - eller snarare, han avvaktade med sin avgång tills Västmanland inte längre blev ledigt. Dock kommer jag att komma ihåg Leijonborg som högskole- och forskningsminister, vilket är mer än vad man kan säga om hans företrädare, vem det nu var. Forskning är något alldeles speciellt. Forskning går till 70% ut på att jaga pengar och andra resurser - åtminstone är det den bild jag fått. Kanske skulle det behövas nya tjänster på institutionerna, riktiga forskare och riktiga penningjagare. Det kan vara en uppgift för den nya ministern (för hon blir det väl).

Böter för köttfärs


Så blev det fällande dom i köttfärs-målet, mot Ica Maxi i Nacka. Ni kanske minns, den fusk-ommärkta köttfärsen. Det är bra att fusket stävjas. Inte minst för de ärliga handlarnas skull. Jag tror och hoppas de är i majoritet. Själv försöker jag hålla bra koll på både märkning, ingredienser och pris. Handlar mycket ekologiskt, men inte alltid. Tycker att jag är en hyfsat medveten kund. Men mot fuskmärkning är det svårt att värja sig - därför är det viktigt att sådant bestraffas.

Agera för Elnor, försvunnet barn


Barn behöver sina föräldrar, båda. Men det finns tyvärr situationer när detta görs omöjligt. Så är t.ex. fallet med lilla Elnor Elsaieti, född i november 2005.
Sedan snart ett år har mamma Leila inte haft kontakt med sin dotter. Elnor trots befinna sig i Libyen. Hon skulle på bröllop med sin pappa förra sommaren, men han lämnade henne i Libyen hos farföräldrar, fastrar, farbröder och kusiner och reste själv till Sverige 081023, fixade svenskt pass och försvann sedan spårlöst.

Frågan är nu: vad kan svenska myndigheter göra och vad gör libyska myndigheter? Barn har rättigheter. Både Sverige och Libyen har undertecknat FN:s barnkonventionn. Konventionens huvudprinciper är:
att alla barn har samma rättigheter
att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
att alla barn har rätt till liv och utveckling
att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad
Libyen och Sverige, se till att konventionen tillämpas i praktiken!

Rösta utan byråkratirädsla


Några tror att valdeltagandet vid EU-valet blir högre än tidigare. Det är bra om det blir så, för EU är viktigt. 6 av 10 beslut riksdagsbeslut i Sverige är påverkade av EU-direktiv och liknande. Vilka personer vi skickar till Brüssel är viktigt. Sverige har bara 15 platser i parlamentet och partigrupperna är inte styrda på samma sätt som i Sverige. Så gå och rösta. Och lyssna framför allt inte på argumentet om en omfattande eu-byråkrati, som alltför många väljare och kandidater svänger sig med. Fakta: Sverige har 240 000 statsanställda och drygt 9 miljoner invånare. EU har 43 000 anställda på 500 miljoner invånare, medarbetare som arbetar i en mindre homogen miljö än den svenska, flerspråkig och mångkulturell miljö. Och byråkrati kan också något positivt, struktur och rättssäkerhet, även om motsatsen också finns. Så gå och röstas, utan rädsla för eu-byråkratin.

Bu för Borg


Statistiken visar att antalet nya varsel har minskat månad för månad de senaste månaderna. 17049 personer varslades i januari, i februari 15802 och i mars 14671. Allt detta enligt Arbetsförmedlingens statistik. Det är illa nog, sysselsättningen sjunker och de flesta varsel omvandlas till den ökande arbetslöshet. Men om trenden håller i sig: försämringstakten avtar. Varsel finns det även i en högkonjunktur. Kanske kan vi vara på väg mot en situation där ökningen i arbetslösheten till sist avstannar helt. Kanske har också Anders Borg fel om en arbetslöshet om nära 12 procent nästa år. Bu, det blev inte så illa som du sa.

Om rävar som blir rivna


Och Vanja satt kvar. Åtminstone ett tag. Lite förvånad är jag. Men kanske börjar vi oss närma oss mediedrevs-fasen "nu har vi slagit så länge så att vi nästan tycker synd om". Att Vanja är en räv är klart, annars vore hon inte där hon är. Hur är det att vara räven som blir utsatt för mediadrevet? Hur känns det? Mitt i och efteråt. Det är värt att undersöka. Och någonstans har jag hört att det också görs, med ett psykologiskt anslag. Intressant forskning. Jag ser fram emot rapporten. Den trovärdiga, ovinklade berättelsen om mediadrevet och offret.

Spända nerver


Opinion har svängt kraftigt i Sverige. Det borde vara ett varningstecken för alla i den politiska sfären. Dagens jämna siffror, eller möjligen ett övertag för alliansen, kan lika fort vändas tillbaka i det läge som gällde för 2 år sedan. Egentligen är det märkligt. De två första regeringsåren för alliansen innebar en mycket god ekonomi men dåliga opinionssiffror. Nu har vi en ekonomisk kris och höga siffror för regeringen. Kommer beteendet att hålla i sig när nedskärningar och arbetslöshet blir än påtagligare? Det kommer att finnas många spända politikernerver framöver.

Underbart är kort


Det är ett svårt och krävande jobb att leda ett storföretag och fritiden är mycket begränsad, det håller jag gärna med om. Det sägs också att en av förutsättningarna för att nå fram till denna typ av jobb är god hälsa (eftersom vi vet att det finns en del högre chefer med psykiska störningar undantagsvis talar vi här endast om fysisk hälsa). Kanske är det så krävande jobb på poster att det också går ut över VD:ns eller styrelseordförandens hälsa. Kanske leder det t o m till för tidig död. Kanske är det så man kalkylerar när pensionsavtalen skrivs - de kommer ju ändå inte att betalas ut så länge. Det vore intressant att veta vad de långsiktiga hälsoeffekterna blir. Utslitna gruvarbetare och vd-ars klubb?

Ung och död


Viljan att vara ung och vacker sträcker sig till de döda. I ett par dödsrunor i tidningen visas fotografier på de avlidna i sina "bästa år". Vad är de bästa åren? En undersökning säger att den lyckligaste tiden i livet ofta infaller mellan 60-70 år. Sånt är säkert individuellt. Alla vet vi att det allra sista året är det värsta, då konsumerar vi mest sjukvård. Är vi inte vackrast när vi är som naturligast? Utan förskönande retuschering, botox och lyft. Låt mig få vara som jag är. Ung och frisk, gammal och vis, ung och vis, gammal och dum. Eller för att citera Jerry Lee Lewis: I am what I am, doing the best I can, I am just a boogie woogie country man.

Om tid och rum


Släktforskningens popularitet växer. Inte minst tack vare tv-program som en Familjesaga och nu senast när vi får följa några kända personer som söker sina rötter. Igår fick Suzanne Osten fram information om sin far och ett tydligt bevis på varifrån hennes teaterarv kommer. Alla har vi säkert ett och annat intressant att hitta i vår släktforskning. Men i en rotlös, föränderlig tid så påminns vi också om hur arv och miljö påverkar oss. Kanske släktforskandet kan leda till harmoni och ett förlikande med vad vi är? För egen del känner mig ofta som ständig vandrare i tid och rum. Och det är kanske inte konstigt när rötterna finns hos sjöfolk, handelsmän, präster och slottsfogdar. Och kanske har du också som bloggläsare noterat detta pendlande. Ett kan jag lova: denna blogg är sällan förutsägbar.

I otakt med tiden och juridiken - Pirate Bay


Som laktosintolerant är jag ingen större anhängare av fildelning. Dåligt skämt åsido, nog förefaller domarna i Pirate Bay-målet något oproportionerliga. Och dessutom med risk för rättslig härdsmälta, ska brevbäraren som vet att han bär ut barnporr till en pedofil fällas för anstiftan till brott? Fildelning av 20 låtar och några filmer, det var faktiskt det Pirate Bay-målet handlade om. Risken blir att det sätts stopp för kreativitet och teknikutveckling. Risken blir att juridiken kommer allt mer i otakt med juridiken.För jag är långt ifrån säker på att HD kommer att sänka straffen. Och har verkligen Pirate Bay-folket tjänat en massa pengar? Varför är då deras bankkonton barskrapade? Det finns mer lättförtjänta pengar. En bra bonus eller så. Eller bli sjöpirat utanför Somalias kust. För övrigt får du gärna kopiera och sprida detta blogginlägg. Utan åtalsrisk. Än så länge.

En gång om året i Åre


Bloggen har passerat två hundra inlägg vilket borde firas med semester, vilket det gör. Alltså i Åre, där det fortfarande åks skidor medan barmarken och tussilagon brer ut sig i byn.
Åre rankades av en känd internationell resetidning som nummer ett i sitt slag i Europa. Tyvärr saknar jag jämförelseförmåga. Den enda jämförelse jag kan göra är att luften är friskare och matpriserna lägre än hemma på Södermalm. Och det är ju inte så dumt.
Men fjäll- och skidmänniska tänker jag inte bli. Är inte Åre som bäst just nu? Skidor och snö för den som vill. Solstund på altanen om solen vill. En blogg nu och då.

Kitsch och skidåkning


Åre är en kommun som växer, befolkningen har ökat varje år sedan början av 2000-talet. En del av de inflyttade tycks, av intervjuer att döma, vara företagare med faiblesse för skidåkning och friluftsliv som lämnar storstaden. Och Åre by har i sig ett hyggligt kommersiellt och kanske även kulturellt (kan inte döma om det) i förhållande till storleken. Dock tycks planering och stadsarkitekt lyst med sin frånvaro. Bebyggelse som spretar åt alla håll, stilmässigt. Inte är det en vacker by inte, skönheten kommer utifrån - omgivningarna. Visserligen, det är höglänt terräng, det går inte att bygga hur som helst. Men spännande arkitektur lyser med sin frånvaro, i stället får vi uppleva kitschighet och tjäna snabba pengar på bostadsrätts-design.

Att få bre ut sig


Vad händer i världen egentligen? För en van tidningsläsare på fjällsemester känns det overkligt med en frukost utan morgontidningen, med DN, Svenskan och Computer Sweden. Även om morgontidningarna känns tunnare än förr och är mer kvällstidningslika finns där ändå alltid något intressant innehåll, alltid en ny infallsvinkel. Kort sagt: hjärnmotion och utökad kunskapsmassa. Stora delar av detta kan jag läsa på nätet. Men beteendet blir ett annat, snabbt, rapsodiskt, knappast eftertänksamt. Det är förmodligen samma sak med detta bloggläsande och skrivande, men poängen kan ändå vara att förmedla en ny insikt, en ny tanke och låta den möta andras tanke. En gång i tidningen skrev jag grundligt sammanfattande artiklar i Upsala Nya Tidning om utvecklingen i Östeuropa, särskilt Baltikum, mot bakgrund av att vara ordentligt påläst. Om läsarna tyckte det var ett privilegium att få ta del av materialet, det vet jag faktiskt inte. Men för mig var det ett privilegium att få breda ut sig. Och för att förstå sammanhang och kunna reflektera, då är bloggar och nyhetssnuttar inte tillräckliga. Underbart är inte alltid kort.

Mäklarhuset Reinfeldt


Prinsessan på Haga. Ja, inte visste jag då att Victoria och Daniel tänkte flytta till Göteborg. Men Haga är en mysig stadsdel, den gamla arbetarstadsdelen som nu blivit Göteborgs Södermalm om man nu får uttrycka sig så vanvördigt. Skulle nog tro att det är småkrogarna och kaféerna som lockar de unga tu. Nu är frågan var bröllopet ska stå. Det finns bara ett svar på detta: Uppsala domkyrka. Den är rymlig, lätt att komma nära med bil, mitt i stan, media kan inrätta sig i det tomma universitetshuset (antar vi pratar om juni 2010). Kanon blir det och den kan avlossas från Slottsbacken. som brukligt är vid promoveringar och andra högtidligheter. Vilken mäklare var det ni anlitade för resten? Mäklarhuset Reinfeldt?

En mexikansk såpa


Mexico förekommer i dessa dagar timtals i svensk TV. Jag tänker inte på svininfluensan (myndigheterna försöker döpa om den, vilket är meningslöst i detta läge). Jag tänker på de telenovelas som TV7 kör. Kanske du inte tittar på sjuan och jag kan försäkra att du inte missat något. Kanalen säger sig främst rikta sig till yngre kvinnor och därför sänder man mexikanska och andra såpor dagarna i ända. Har jag missat något om jämställdhet och den moderna kvinnan eller har TV7 det? Den allvarliga frågan är hur svininfluensan påverkar produktionen av Lalola och annat väsentligt. Svininfluensan får vi väl leva med men inställda såpor, det är allvarligt. Nåja, nu är nog dessa mexikanska telenovelas lika långt från det verkliga Mexico som tacos och nachos på Lidl.

Tant Emma öppnar dörren


Sverige är ett öppet land. Vi har tillgång till en massa information, inte minst om varandra. För mig som håller på lite med släktforskning är det här förstås bra, inte bara för att det finns en massa gamla kyrkböcker tillgängliga på nätet. Nej, det går också att hitta en mängd information om nu levande svenskar. Ratsit ger en pusselbit, Facebook en annan osv. Vi är också ett bloggande folk. Att jag har hälften av min släkt i Finland gör det lite svårare, det verkar som att integritetsribban ligger högre där. Inte ens telefonnummer och adresser finns på söktjänster. När dessutom mycket av det faktiskt finns enbart finns på finska, som jag är usel på, blir det ännu svårare. Så jag är glad att jag hittar en del i Sverige, t.ex. dessa två bloggande släktingar: på min fars sida Tant Emma (24 år) och på mors sida http://susanbjorklund.blogg.se/
Jag tillåter mig att låna en liten text som Emma skrivit till sin farmor (maka till min fars bror) på födelsedagen:
Fyra barn Nio barnbarn Fem barnbarnsbarn Ett liv fyllt av upplevelser Jag är så stolt över att få vara en del av ditt liv
Du är min förebild mitt ljus i mörkret
Du finns alltid i mitt hjärta Glöm aldrig det
Tack för att du finns!

Patientsäkerhet


Apoteken ska säljas ut, åtminstone en del av dessa. Systembolaget och Apoteket är exempel på väl, trots allt, fungerande monopol. Får vi billigare mediciner nu? Garanteras tillgången på ovanliga läkemedel som endast få behöver? Kanske finns de tankarna med i förändringen. Kanske finns det någon garanti. Men avregleringar har skötts illa förr, t.ex. taxiavregleringen. Hur kommer utförsäljningen och effekterna följas upp? Vilka möjligheter finns det att göra om, att backa? Medicinhantering är livsviktig. Den får inte hamna i gapet på avmonopoliseringsivrare.

Ett turkiskt kafé


På väg till kyrkogården vid Spånga kyrka tar vi vägen över Rinkeby. Det blåser snålt och vi tar en kopp kaffe med gamla wienerbröd på Nejos turkiska café. Ulla är enda kvinnan på kaféet. Somaliska män, bosniska män, albanska män. I bakgrunden skymtar mamma i köket. Turkiska schlagervideos på TV-n. För somalierna är turkiskan lika främmande som för oss. Och alla grupperna håller sig för sig själva. Integration, ett konstigt ord. Inkludering? I vad? En smältdegel blir det. Om minst en, kanske två generationer. För även den första generationens invandrarbarn tycks hålla samman, modersmålet, gemensamma värderingar bildar kitt. Var och en måste få välja, få skapa sin identitet. Vare sig den är somalisk, romsk eller finlandssvensk. Det vi kan uppmuntra och skapa är respekt och förståelse för varann.

En likvärdig äldreomsorg


Likvärdighet är ett begrepp

som emellanåt dyker upp i debatten. En likvärdig skola, till exempel. Trots att skolan är kommunal styrs den ändå hårt av det statliga regelverket och skollag. Skillnader finns, men en skola i Haparanda är nog ändå hyfsat likvärdig en i Bollmora, det är min tro. De personliga erfarenheterna är dock att likvärdigheten inom äldreomsorgen knappast existerar. Där är socialtjänstlagen och tillämpningarna så diffusa att det helt enkelt nästan är omöjligt att få en likvärdighet. Inom samma kommun borde det vara enklare. Men igen säger de personliga erfarenheterna att ett innerstads-äldreboende, hårt kritiserat periodvis i media, erbjuder trevligare miljö, mer erfaren personal som stannar längre och bättre planerade dagar och aktiviteter än det äldreboende som var svärfars hem tidigare. Skillnaden är påtaglig. Ändå går dagarna långsamt, säger svärfar. Stimulansen är för liten, utmaningarna för få. Demensen riskerar att tillta. Om dagen på förskolan eller familjedaghemmet såg ut som den gör på äldreboendet, då skulle orden katastrof och skandal brukas flitigt. Men kanske vore det dags att börja prata om likvärdighet för unga och gamla, att alla fick den stimulans som behöver för att utvecklas alternativt kunna behålla så länge som möjligt de förmågor man har förvärvat. Dit är det en lång väg att vandra. Är inte de gamla som tidigare i livet stimulerat och uppfostrat de unga värda denna likvärdighet?

Malena och dragspelet


Veckan tycks gå i musikens tecken. Brolle på Göta Lejon. Lät kanske bättre än Buddy Holly någonsin gjorde live. Bandet var dock det bästa, tycker jag. Avslutande Johnny Goode avslöjade massvis med spelglädje - trots många föreställningar och tidig lördagstimme. Tisdagskvällens pub med snart 85-årige svärfar, med dragspel och sång, visade kanske inte upp samma musikalitet. Men en pub på ett äldreboende, med billigt vin och öl, nog gläder det en del äldre. Fint uppklädda damer fick lyssna till sin favoritmusik även om medhavde maken inte kunde bjuda upp. Och sen Malena och eurovisions-semifinal. Helt oväntat gick mina favoriter vidare. Nåt fel på omröstningen? Vi se om Island och Portugal håller i finalen.

Öppet om avgifter


Alltså. Någon gång kom någon på en genialisk idé. Vi måste låta våra priser låta billigare, fast de egentligen blivit dyrare.
Det var i mobiltelefonbranschen och öppningsavgiften var uppfunnen. 19 öre, 29 öre, 39 öre, 49 öre, 59 öre, 69 öre, 79 öre och nu 99 öre. I stället för att höja samtalsavgiften.
Vem vågar höja över 1 krona? Ingen. Det kommer att uppfinnas nya avgifter. Vem blir först med stängningsavgiften? Om det kostar att öppna måste det ju kosta att stänga.
Sorry. Du i telekombranschen får inte läsa denna blogg. Glöm vad du nyss läste.

Grattis Norge


Norges nationaldag är den 17 maj. Idag alltså – grattis, grattis. Många svenskar känner nog till denna nationaldag och firandet på Karl Johan.
Hur är kunskapen idag om andra länders nationaldagar i Sverige, om vi bortser från Norge? Det är kanske inte det viktigaste i livet att känna till, men när jag växte upp har jag förnimmelsen av att ganska många kände till 4 juli, 14 juli och kanske till och med 6 december. Själv blev jag bekant även med 24 februari eftersom jag umgicks mycket med folk från detta land.
Om du vänder upp och ner på datorn hittar du inte de rätta svaren, du får googla dig fram. Kan dock avslöja att 6 december (och 5 december) samt 24 februari handlar om grannländer till det land som har nationaldag den 6 juni – det senaste ett av de modernaste nationaldagarna eftersom den tidigare endast firades till landets flaggas ära.
Och så vann dom schlagerfestivalen också. Dom där 17-majingarna.

Lite mera EU tack


EU är egentligen en lysande uppfinning. Ibland går det lite fel och mycket kan utvecklas, men tanken är rätt. För mig är det självklart att rösta i eu-valet. Nu tas det nya grepp för att få fler att rösta. T.ex. kan du förhandsrösta på Stockholms central, en lysande tanke. Så egentligen har vi inga ursäkter för att inte gå in bakom det gröna skynket. För mig är det grundläggande med EU fred och samarbete. Och visst är det genialiskt att ministrar av olika slag regelbundet möts. Relationer är grunden till förståelse och samarbete. Jag är uppvuxen med en äldre generations krigsminnen och med rysskräck. Tyvärr går Ryssland sin egen auktoritära väg och om den är jag pessimistisk. Det ryska folket har försatt sin demokratiska chans. Men jag är också uppvuxen med släkt i olika europeiska länder och med familjens närmaste vänner från Estland, Polen och Tyskland. Det har varit vänner som flytt från sovjetisk ockupation och tyskarnas koncentrationsläger. Så lite mera EU tack och lite euro förstås. Freden måste värnas.

Så jäkla roligt


Humor, det är svårt det. Tittade på Pistvakt igår, kultförklarat. Tycker att Jähkel är en jäkel till skådespelare. Men så jäkla roligt var det inte. Tyckte jag, inte hustrun. I kväll är det någon Schyffert på TV, live från Cirkus. Har inga förväntningar, så det blir säkert jättebra (hoppas i alla fall det för Joel, Rebecca och många andra som är på Cirkus). The 1990´s. Själv tänker jag snart fira födelsedag. But I don´t remember the 40´s.

Om krona och kuna


Jag, Wihlman har varit på rymmen. Internetläget i Dubrovnik var kanske inte det bästa, men sol, god mat och intressanta utflykter har prioriterats framför blogg. Ett konstaterande: Svenska kronan har sjunkit med runt 20 procent i förhållande till den kroatiska kunan sedan guideboken som medföljde kom ut 2007. Det är inte dyrt i Dubrovnik, men det skulle kunna ha varit ännu billligare för svenska turister om kronan likt kunan följt euron. F.ö. vimlade det av kryssningsturister. Finanskris, vadå finanskris? Om besök i Bosnien-Hercegovina, om krigsminnen och den vackra staden Mostar återkommer Jag, Wihlman.

Om att bygga broar


Mostar är ju en stad med en dyster krigshistoria bakom sig, senast i början av 90-talet då bl.a. den berömda bron Stari Most raserades. Nu finns en ny bro på plats.
Vår guide Jasmina har trots att hon är relativt ung tydliga minnen från den tiden och därför pratar hon inte gärna om kriget. Desto mer om Mostars kultur, dess blandning av kristet och ottomanskt, muslimskt.
I Mostar är det inte täckt hår som gäller. Och muslimen Jasmina för ett språk med en hel del sexuella anspelningar. Det är som att hon vill utmana våra schablonbilder av islam. Hennes språk får mina tankar att gå till Maja Lundgrens Pompeji, som är min reselektyr. För romarnas språk var också av denna karaktären, ja, egentligen betydligt mer explicit.
Att kvinnor ber bakom männen i moskén, får vi höra, är inte för att islam sätter männen först utan för att om männen bad bakom de knäfallande kvinnorna skulle de få helt andra tankar än Allah, oh ahkbar.
Jasmina kan uppenbarligen sin religion och Koranen. Men det kan inte vara lätt att få alla pusselbitarna på plats. Jasmina tillhör kanske de allra mest moderna och vidsynta muslimerna. Sådana finns och motsatsen. Liksom i den kristna världen.
Kanske gifter sig Jasmina med en kristen. Blandäktenskapen, säger hon, är vanliga i Mostar. Och hellre en bro som förenar än en som man försöker rasera.




Basic Blue theme by ThemeFlood