Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Stockholms Internationella Poesifestival 2015


Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november med Arktisk poesi och avslutades den 28 november med läsningar, performance och fest för poesin. En viktig del av festivalen har blivit utdelandet av Mare Kandre-priset. Priset utdelas till svenska författare som skriver i Kandres anda och delades nu ut för tionde gången, till Helena Österlund.

Kateryna_Babkina_by_Dima_Kunitski1 40
Kateryna Babkina, foto Dima_Kunitski

Inget står emot mig

Mare Kandre-prisets utdelning föregicks av ett samtal mellan poeten Aase Berg, litteraturvetar-professorn Ebba Witt-Brattström och psykologen Jonas Mosskin. Här var Witt-Brattström som fisken i vattnet eftersom, som hon framhöll, bygger mycket av sin forskning på psykoanalytiska metoder. Madeleine Grive, chefredaktör för 10tal och ytterst ansvarig för festivalen, inledde sitt välkomnande med att citera Kandre: Det är inte Stig Larsson som är ett geni, det är jag som är ett geni ... Inget står emot mig.

Så enkel, att inget står emot mig, var inte verkligheten, vilket exemplifierades ett antal gånger av både Berg och Witt-Brattström. Här blev det tydliga genusperspektiv och talades om kvinnlighet, kvinnokroppen, menstruationer och äckel. Berg påpekade att detta kunde innebära att inne i mitt fängelse är jag fri, vilket kan föra tankarna till den frihet som muslimska kvinnor ibland anser sig ha även om inte Berg själv gjorde den kopplingen.

Halvestniska Witt-Brattström påpekade det estniska i Mare Kandres författarskap, kriget, sovjetockupationen med mera. Detta blir ofta förbisett, men skribenten av dessa rader mötte Kandres författarskap på 1980-talet tack vare estniska vänner.

Språket kom också att stå i centrum. Här påpekade Berg att Kandre aktiverar alla sinnen och att innehållet skapas genom språket. Mosskin upplevde böcker som
 Bübins unge som kvävande tunga och närmast klastrofobiska. Här dyker återigen fängelsetanken upp, och som Witt-Brattström påpekade: ingen kommer ut ur fängelset utan att påverkas.

Berg menade att hon och Witt-Brattström läser Kandre olika, Witt-Brattström med dragning åt ångesten, Berg har fokus på det existentiella och tystnadskulturen.

Har då Kandre något att ge dagens unga författare? Ja, samtalet tillhörde inte de mest välbesökta under festivalen, som annars hade ett stort inslag av ungdomlig publik. Men visst inspirerar Kandre, vilket inte minst Kandre-prisets vinnare Helena Österlund bekräftade. För henne har Kandre varit en mycket viktig gestalt. Mer om priset och Helena Österlund finns att läsa på annan plats i Tidningen Kulturen: 
Helena Österlund fick Mare Kandre-priset

En närhet till Kandre demonstrerades också av Kajsa Grytts tonsättning av text ur 
Bebådelsen, specialskrivet för festivalen. Kandre och Grytt var inte nära vänner, men samtalade några gånger vid kaffekoppen. Grytts framförande blev en stark upptakt till utdelandet av priset.

Internationella perspektiv

Det internationella perspektivet, liksom musiken, tog en stor plats på festivalen. Amerikanskt, ukrainskt, kroatiskt, danskt och så vidare. De amerikanska poeterna Tao Lin och Mira Gonzalez framträdde vid flera tillfällen under festivalen.

Tao Lin och Mira Gonzalez, från den så kallade alt-lit-rörelsen, berättade bland annat om och läste ur sitt samarbetsverk 
Selected Tweets. Tao Lin finns även på svenska, med Sno kläder på American Apparel (Bakhåll förlag).

Trots att de betecknas som tillhöriga samma rörelse, inte minst från användandet av det digitala, upplevde jag dem som väldigt olikartade personer. Kanske de därför matchade varann bra, den mer tystlåtne och eftertänksamme Tao Lin, som oroade sig för vad mamma skulle tänka när hon läste vad han skrivit, till den expressiva Gonzalez som pratade om sex och droger.

Selected Tweets
 består av ett urval av 3000 tweets (av 40000 tweets), från författarnas Twitterkonton. Borttaget är sådant som är ren konversation, i stället handlar det om, som Gonzales anmärkte på fråga från samtalsledaren Per Bergström, att tweeten hjälper en att koncentrera innehållet (man kan jämföra med en haiku).

Båda författarna pekar också på tweetsen och de olika twitter-kontona, som uttryck för personligheten i sig. För Mira Gonzalez är internet och twittrandet en del av hennes personlighet, likaväl verklig som den hon upplever sig vara i det verkliga livet, IRL. Både Tao Lin och Gonzalez menade dessutom att 
Selected Tweets kan läsas både som en berättelse och som något man dyka in i helt planlöst.

Om tjugo år kanske det inte handlar om Twitter, utan om andra medier och kanaler, konstaterades avslutningsvis. Men tillgängligheten och möjligheten till spridning ser redan nu, och sannolikt än mer framöver, ut som en anpassning som de stora förlagen måste göra. Detta i likhet med musikens Spotify och YouTube, som också föder, i likhet med Tao Lin och Gonzalez, helt nya artister och konstnärer.

Ukrainska på svenska

Vi stannar kvar i det internationella sammanhanget en stund. Den ukrainska litteraturen är i princip okänd i Sverige, möjligen är nutida svensk litteratur förhållandevis mer översatt till ukrainska. Under rubriken Melodi, Magi och Revolution skedde ett arbete under festivalen med att förvandla ukrainsk poesi till svenska. Verkligen inte en lätt uppgift.

Resultatet presenterades på fredagskvällen, med medverkan av den svenske poeten Jonas Green som översatt tillsammans med ukrainska Kateryna Babkina, Aase Berg tillsammans med Andrij Lyubka och Helena Boberg med Oleh Kotsarev. Det gemensamma, språkliga, har varit engelskan och ett stöd från översättaren Lev Hrytsyuk.

Skillnaden mellan den ukrainska och den svenska poesin blev uppenbara. Som Aase Berg uttryckte det hela: vi är helt enkelt inte vana vid rim. Berg menade också att problemet egentligen inte är orden utan kontexten.

Vid läsningarna var det lätt att iaktta vad Berg menade. Här fanns referenser till det historiska, den ortodoxa kyrkan med mera. Även skillnaden i poesins roll framhävdes av bland andra Andrij Lyubka, där han pekade på konflikten mellan poetens nyskapande och kritiska roll till kravet att upphöja nationen och religionen. Ytterligare en skillnad tryckte Oleh Kotsarev på: detta arbetssätt har gett något mer och något annorlunda än den vedertagna typen av översättning.

Spännande var också att höra att experimentet fått poeterna, som Kateryna Babkina uttryckte det "att man får skriva om sin egen poesi", eller som Oleh Kotsarev uttryckte det, "att förklara mitt eget poem för mig".

Nästa år fortsätter det svenska-ukrainska samarbetet, då de svenska poeternas texter ska förvandlas till ukrainska. Det blir säkert minst lika spännande för alla inblandade.

Ungdomlighet

Även om festivalens tema var lyrik och musik så ska man kanske lägga till ungdomlighet. En påtagligt ung publik men också många yngre medverkande. Denna ungdomlighet och oerfarenhet kanske också präglade de praktiska sidorna, som biljetthantering och tidshållning, men detta är en randanmärkning för en mycket välkomponerad festival.

Mycket ungdomlighet var det, skratten och vänskapsyttringarna var många. inte minst manifesterades den unga poesin på scenen för nya poeter – Akt ung! Här blev Tao Lin, med sina drygt 30 år, ålderman till många yngre, faktiskt ända ner till gymnasieeleven Juli Gerdner, f 1998. Poesins framtid känns tryggad även om den tar sig fram via nya uttrycksformer, kanaler och medier.

Thomas Wihlman
(Publicerat i Tidningen Kulturen 7 december 2015)

Basic Blue theme by ThemeFlood