Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Lars Sund - Där musiken började


Lars Sund, den i Uppsala bosatte finlandssvenske, prisbelönade, författaren, är aktuell med en ny roman – Där musiken började. Den är andra delen i den trilogi som han inledde med Tre systrar och en berättare.

Om teatern spelade en stor roll i första delen av trilogin hamnar här musiken, och musikhistorien, i fokus. Det handlar också till stor del om tidsepoken när Sund själv var ung, han är född 1953. Skickligt laborerar han med i huvudsak två tidsskikt, det förra 70-talet och andra hälften av 80-talet. Kanske just därför, och till skillnad mot både den första romantrilogin, kring utvandringen till Amerika, med bl.a. Colorado Avenue, och starten av den nya trilogin med Tre systrar och en berättare känns det som att här kommer författarens egna upplevelser än starkare fram.

Er recensent är beträffande detta måhända en smula jävig, eftersom han, om än lite äldre än Sund, också är välbekant med den lilla staden Jakobstad, som en stor del av handlingen utspelar sig i. Dock namnges aldrig staden, och kanske är det lika bra – alla städer har väl haft sina Musikcentralen, caféet Terrazzo osv. Men referenserna till stadsdelar, till fabrikerna, som Cellulosan och Tobaksfabriken, är förstås tydliga platsindikatorer – liksom Mässkär, där familjen Schalin, har sin villa (och villa ska här förstås i sin finlandssvenska betydelse, som sommarhus).

Mina egna barndomsminnen handlar om radion ovanpå mormors lilla bokhylla, där sjörapportens entoniga Jakobstad-Mässkär, fyra beaufort, lästes upp. I bokhyllan hos henne fanns mestadels religiös litteratur, en del av Finlands Jönköping som möjligen kan få betydelse i den kommande, sista delen av trilogin, men som Sund inte alls berör här (även om religiös musik och frikyrkan gör sig påmind).

Som vanligt när det gäller Lars Sund är det en mycket skicklig berättelse där människor förs in och ut i handlingen. Språket är gediget men också lättflytande och framåtdrivande. En viktig person i handlingen är berättaren, som i den här boken också samtalar med sin mentor (en likhet med Tre systrar och en berättare, fast där med annan mentor och berättare).
Lars Sund, pressfoto Ulla Montan

Lars Sund, pressfoto Ulla Montan

Ändå är inte den här romanen en berättelse om småstaden och det finlandssvenska, den är betydligt mer allmängiltig än så. Det finlandssvenska tar sig visserligen uttryck i enstaka ord, men inte så att den rikssvenske läsaren inte förstår. Nej, det är en roman som rör sig från den enkla vardagen, till de svåra frågorna kring politiska konflikter, psykisk sjukdom, missbruk och död – helt enkelt det som många människor råkar ut för eller möter under livets gång.

I centrum för handlingen står den blivande musikern Alf Holm, son till Ulla-Maj, som efterhand blir riksdagsledamot, och den jordnära pappan, montören Elis. Alf hamnar så småningom på Juilliard School i New York, där han råkar möta en ung skådespelare Robin, med påtagliga drag av och syftningar på Robin Williams. Sund visar här, och på många andra sätt, en stor berättarteknisk skicklighet.
Avslutningen innehåller då naturligtvis en cliffhanger, eller kanske fler, som inte ska avslöjas här. Men en av staden Jakobstads stora skalder (Johan Ludvig Runeberg var en annan, och något mer betydelsefull…) får också ge musikalisk ton till en tragisk kärlekshistoria i romanens avslutande del. Det görs genom ”Där björkarna susa”, med Viktor Sunds text och Oskar Merikantos musik:
Där barndomstidens minnen sväva ljust omkring
Och drömmarna på barndomsstigar vandra
Där skola vi i sommar växla tro och ring
Och lova att älska varandra

Så musikaliskt, från visan Där björkarna susa, till konstmusiken och Philipp Glass, till 70-talsrocken, Jimi Hendrix och Zappa, rör sig denna roman, Där musiken började, liksom över tid och rum, om än med ett visst fokus på småstaden. Och jag känner att med denna roman har Lars Sund utvecklat sitt gedigna författarskap ännu en liten bit.

Likafullt får jag en återklang av Sunds allra första bok, diktsamlingen Ögonblick, 1974. Jag hittar den inte i bokhyllan men en dikt i Ögonblick återkommer ändå ofta för mig: på den blåvita himlen förs de vita molnen, likt österbottningarna, bort, runt om i världen. Likt de moln som tagit sig till en författarlya hos Lars Sund i Uppsala, Juilliard School eller Colorado Avenue i Telluride. Men även om vårt hemma, molnens ursprung, inte är den österbottniska små- och hamnstaden åskådliggör Lars Sund med sedvanlig skicklighet här människors livsresor – alldeles oberoende av tid och rum.

Thomas Wihlman, Tidningen Kulturen, 2018

Där musiken började, Förlaget, ISBN 978-952-333-174-7





Basic Blue theme by ThemeFlood