Thomas Wihlman, kulturjournalist

 

Frida Andersson, modern trubadur med sinne för ord och vackra melodier

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson. Frida har sedan några år etablerat sig i Sverige, och har hunnit med att synas i en mängd sammanhang, men hon är också en flitigt förekommande gäst i hemlandet Finland. I Sverige har det handlat om morgonsoffor i TV, turné med Bo Kaspers orkester och ett antal spelningar i olika sammanhang.

Vi möts på ett kafé i Hornstull i Stockholm, jag med en latte och hon med en kopp te.

Frida är lite orolig och beklagar sig över den lätt skrovliga rösten. Jag kontrar med att du får väl svara enstavigt, så fyller vi i i skrift sen…
Men med lite goda råd från vännen Bo Sundström i Bo Kaspers går det fint. Trots halsproblemen är det ändå en pigg, positiv och glad Frida jag träffar.
Både mentalt och rent praktiskt har hon inrättat sig i Stockholm. Här finns sambon och här har hon skaffat sig en arbetslokal, för att kunna fokusera på det roligaste jobb hon vet, musiken.

Det är nog en bra strategi. För hon är en sådan person som inte kan stänga av iakttagandet och frågorna. Vem är servitrisen egentligen, jobbar hon bara extra, vad heter hon, hur är det att arbeta här… Jag vet, jag är likadan, man kan bli alldeles trött utav det. Då kan det vara bra med en egen 9-5 lokal, för att samla ihop och fokusera.

saknardej-1024x728 foto Julia Ingo
Foto Julia Ingo

Själv har jag följt henne på avstånd i några år, via skivor och enstaka konserter, och fascinerats av hennes texter, kombinerade med riktigt fina kompositioner.
– Jag har ju min inspiration från sådana som Joni Mitchell, Eva Cassidy, Katie Mehlua och James Taylor.
– Någon ¨Britney Spears¨ tänker jag inte bli och är nog inte ägnad att bli eller vara det heller.
Så Frida för vidare en singer-songwriter-tradition eller för att använda svenska, hon är något av en modern trubadur. Gitarren och rösten är hennes verktyg.
– Jag är så bunden till gitarren att jag fått rådet att ställa den vid sidan, kliva fram mer själv och låta någon annan ackompanjera.

Språket och kommunikationen

Frida är kanske inte, som antytts, de jättestora scenernas eller storpublikens artist, det handlar om en helt annan kommunikation. För kommunikation handlar det om, att nå ut med texter och musik, som berör och som publiken kan ge en respons på.

Sen har hon också ett förhållande till språket, som kanske inte är så vanligt. Låttiteln Drömlänges (som hon spelat in med Bo Sundström) är en charmig lek med orden. Frida verkar gilla skarpt att vända och vrida på sätt att säga saker på.

Uppfinningsrikt och allt iklädd en finlandssvensk språkdräkt, från en sångare som är hemma från Ekenäs i södra Finland (och hemma från är finlandssvenska för att komma ifrån).
– Ja, men det här är ju jag, det är så här jag låter. Det är min identitet, men från början sjöng jag på engelska. När jag sedan prövade att skriva en låt på svenska fick jag glad feedback från radion och publiken och det gav mersmak att fortsätta.
Men det är ändå inte helt enkelt ens med svenskan. Man måste rensa lite bland finlandismerna, det finns uttryck ord som inte fungerar i Sverige.
– Man kan ju inte använda ord som rosk (skräp), när ingen vet vad det är.

fridahållmighårt foto Rikkard Häggbom
Foto: Richard Häggbom

Hur som helst, texten är nummer ett. Så mycket, att Frida också skriver text, poesi, utan att tonsätta. Inte publicerat ännu, men man vet ju aldrig.
Jobben trillar in, utan att hon egentligen lägger så mycket energi på det och utan att hon har ett stort bolag i ryggen.

– Det är roligt när det fungerar så att en sak ofta leder till en annan och någon som hör mig spela hör av sig efter en spelning och bokar mig. Allting ger liksom ringar på vattnet…
Jag förstår dock att det inte alltid varit så lätt. Motgångar drabbar alla artister, för eller senare.

– Då har jag sagt till mina vänner att nu sadlar jag om. Då tycker dom att jag är tokig och talar mig till rätta.
Jag skulle nog ha svarat henne på ungefär samma sätt, om jag fått frågan. Sen har ju Frida en gedigen utbildning som media- och ljudtekniker, bland annat från finländska yrkeshögskolan Arcada, att falla tillbaka på. Men, det här är också viktig kunskap för Fridas eget musikskapande.

I två världar

Redan tidigt i karriären, 2007, fick hon kontrakt med ett större bolag, Cosmos Music Group (Bonnier Amigo), och släppte då det första albumet, Busy missing you. I bagaget hade hon med sig pianospelande sedan 4-årsåldern och gitarren från 17-årsåldern i en hemmiljö där musiken alltid varit viktig och yrkesvalet inte ifrågasatts. Skolgången i en Waldorfskola kan också ha haft sin betydelse.

– Fast ibland har jag svårt att se det som ett yrke, det är ju så roligt!
Själv tycker jag att fler borde få ha lika roligt på jobbet som Frida, även om man sysslar med helt andra saker.

– Och så är jag nu min egen skivbolagsdirektör, skrattar hon. Då är det ingen som styr mig till att vara någonting annan än jag är. Men jag måste bli bättre på att marknadsföra mig, uppdatera Facebook och sånt, och jag har nog redan blivit bättre på det.

Strategin verkar i alla fall att fungera och Frida får göra spelningar hon tycker om. Gärna i lite intimare sammanhang, i närkontakt med publiken. I sommar blir det spelningar i Skåne, men också något av en musiker-luffar-turné, till småorter i södra Finland och Österbotten.

Så Frida är en kontrasternas person, en som anpassat sig väl till Stockholms musikvärld men som också är hemma i det finlandssvenska och gärna vistas i uppväxtens Ekenäs.
– Men den stockholmska musikvärlden är ändå inte så stor som man kan tro. Många känner ju varann.

Nå i sommar blir det förstås det småskaliga som gäller. Frida berättar entusiastiskt om familjens entreprenörsanda.
–Om somrarna har vi ett café i Ekenäs, Café Gamla Stan, där mamma bakar och hela familjen Andersson i övrigt deltar.

Här kan man också en gång i veckan lyssna till trubadurer. Och visst: Frida kommer att ta fram sin gitarr och sjunga, kanske tillsammans med de musikaliska systrarna och med pappa Bosse, på sin tid känd vissångare även i Sverige. Så man kanske skulle ta en tripp till södra Nyland.

Så sammanfattningsvis: Musikaliskt arv, egen kreativitet, entreprenörsanda. Som gjort för att lyckas i musik-Sverige.

Thomas Wihlman

(Tidningen Kulturen 22 april)
Basic Blue theme by ThemeFlood