Stockholmarna har den senaste tiden fått möjlighet att ta del av musikteater-föreställningen Frihetens Namn, Om hur Sverige blev en demokrati, producerad av SthlmsMusikTeater. Den ges ytterligare en tid framöver.

Frihetens Namn är, som namnet antyder, ett teaterstycke med politiska kopplingar. Den är naturligtvis alldeles särskilt aktuell detta år när svensk demokrati firar 100 år, samtidigt som vi upplever diskussioner med demokratiperspektiv, om klimatet, regeringsbildningen, konflikterna i Afghanistan och flyktingar som kommer till Belarus.

Temat frihet och demokrati ligger alltså i tiden. Här hamnar fokus på 1900-talets första decennium, på storstrejk, rösträtt, kvinnokamp, liberalismen kontra socialismen osv. I slutet av pjäsen förs vi framåt i tiden och det görs referenser till Anderssonskans Magda, Centerpartiet, Vänstern etcetera utan att nutidspolitiken i övrigt lyfts fram i pjäsen (mer än indirekt).

I förhållande till en ambition att beskriva hur Sveriges demokrati växte fram når pjäsen inte riktigt målet, men den fokuserar på ett viktigt decennium, 1900-talets första, med signifikanta händelser för den svenska demokratiska utvecklingen. I helheten överväger det positiva. Dit hör Andrea Tarrodis nyskrivna spännande musik, som för tankarna såväl till folkmusik som till Cabaret och 20-talets Berlin. Musiken följer också harmoniskt de olika skeendena och ger därmed en viktig dimension till föreställningen.

Skådespelarna, de rutinerade Sanna Martin och Jonas Nerbe gestaltar olika figurer, som Branting och Ellen Key, medan unga Natasja Jean-Charles är den protesterande unga kvinnan med teaterdrömmar. Alla i ensemblen gör fina prestationer.

Kanske pjäsen skulle ha vunnit på lite tydligare fokus – handlingen och tidsaspekten varierar, liksom pendlandet mellan humor och allvar. Samtidigt kan invändas att detta öppna förhållningssätt också kan lättare kan leda till samtal och diskussion om till exempel demokratins mål.

Trots enstaka frågetecken vill jag därför gärna rekommendera ett besök. Dessutom är det en pjäs som skulle kunna kortas och kanske bli något att använda i andra sammanhang. Jag samtalar med producenten Amandus Lindblom, som är entusiastisk bland annat för att föra ut pjäsen Stockholms förorter.

Jag tänker att det också kan handla om gymnasieskolor, för att ge kunskap om Sveriges demokratiska historia och samtala kring vad demokrati innebär. Detta är frågor som också självfallet kommer att diskuteras och vara viktiga kommande år, valåret 2022. Hanterar man dessutom demokratins komplexitet på ett humoristiskt sätt, som i Frihets Namn, så tror jag man har lättare att nå fram till den breda publiken med dessa viktiga diskussioner.

Thomas Wihlman

Frihetens namn

SthlmsMusikTeater

Kulturhuset, Kilen

Regi: Mirja Burlin

Text: Anders Boonstra

Skådespelare: Sanna Martin, Jonas Nerbe, Natasja Jean-Charles

Musiker:

Minna Weurlander, konsertaccordeonist

Anna Rodell,

Olof Wendel, cimbalom, arrangör

Producent: Amandus Lindblad

Ny svensk musikteater är man inte bortskämd med, men den finns. På Stadsteatern i Stockholm, Kilen, kan man dock den 11–20 november gotta sig åt SthlmsMusikTeaters uppsättning av Frihetens namn, en humoristisk musikteater om hur Sverige blev en demokrati. Demokratin i Sverige fyller ju i år 100 år så tillfället är väl valt.

Inte minst har det i förväg pratats om Andrea Tarrodis spännande musik. Tarrodi är utbildad kompositör från Kungliga Musikhögskolan och har Grammis, utmärkelser och pris med sig i bagaget. Hon har också skrivit beställningsverk för Sveriges Radios Symfoniorkester och för Radiokören.

I en av huvudrollerna känner vi igen Sanna Martin, som spelar Ellen Key. Jonas Nerbe är SthlmMusikTeaters konstnärlige ledare och spelar Hjalmar Branting och den tredje huvudrollen, Janna, spelas av Natasja Jean-Charles. Tidigare produktioner från SthlmsMusikteater innefattar succén Avgång 23:11, på Scalateatern. Kultursyn återkommer med en recension.

Thomas Wihlman