Musik

Musik, Samhälle, Samtid

Återfall i klezmer

Klezmermusiken är något som jag ibland återfaller i. Tonerna från Hai (Heinrich Frankl) och Topsy (konstfack-student) och deras skivor var min ingång. Hai som kom från Wiesbaden och som lyckades fly till Sverige tre dagar före andra världskrigets utbrott.

Hai och Topsy blev populära och musicerade bland annat med kända musiker som Björn Ståbi, Peter Bothén och även Miriam Oldenburg som nu återfinns i bland annat Stahlhammer Klezmer Classic.

Gunnel Wahlström (Topsy) och Hai (Heinrich Frankl). CC.

Klezmermusiken är levande i Sverige. Vi gästas också ibland av olika utländska band och det händer att det gungar ordentligt på Stallet. Men även svenska musiker och artister är involverade. Semmy Stahlhammer envist jobbat med att klezmer ska nå fram genom musikbruset genom Stahlhammer Classic.  Stahlhammer har en tung bakgrund i den svenska musikvärlden, bland annat som förste konsertmästare i Hovkapellet. 

I Stahlhammer Klezmer Classic återfinns också cellisten Isabel Blommé (Kungliga Operan med mera) och som sångare Anne Kalmering. Det här gänget – Anne, med Semmy, Isabel och Miriam har inte bara musikalitet utan också humor. Nu turnerar man med konserter rent om i landet, i samband med utgivningen av nya skivan Tshiribim. Den ingår i satsningen Judiskt Liv i Sverige – 250 år.

Anne Kalmering och Stahlhammer Klezmer Classic. Fr v Isabel Blommé, Semmy Stahlhammer, Anne Kalmering, Miriam Oldenburg. Pressfoto.

Konserterna och skivan kan också ses som en introduktion till jiddisch, ett av våra minoritetsspråk och men även ett inlägg i kampen för att hålla jiddisch i Sverige vid liv, inte minst för att man också har en ung publik som målgrupp. Tyvärr misslyckades vi med att få med yngsta barnbarnet men jag är rätt övertygad om att han gillat konserten, trots att vi inte har någon judisk och jiddisch-anknytning i formell mening.

I sammanhanget kan nämnas de böcker som Semmy Stahlhammer gett ut. De ger en bakgrund kulturellt och historiskt till jiddisch och klezmer, hur nazismen slår sönder det judiska småstadslivet i Krasnik i östra Polen och vad Stahlhammers familj fick genomleva före, under och efter andra världskriget.

I Polen innebar inte andra världskrigets slut ett stopp för antisemitismen. Svenska kommittén mot antisemitism har skrivit: 1968 kulminerade den antisemitiska kampanjen i det kommunistiska Polen som ledde till att mellan 13 000 och 20 000 polska judar drevs ut ur landet. De judar som tvingades i exil utgjorde en betydande del av den spillra av den polsk-judiska befolkningen som fanns kvar i landet efter Förintelsen. Judisk Krönika konstaterar: Hatkampanjen mot landets judar inleds efter en lång ideologisk partistrid inom det regerande kommunistiska PZPR.

Tshiribim, skivomslag.

Men språk och kultur är svårt att utrota. Vi kan jämföra, att det finns de som länge påpekat att svenskan i Finland kommer att dö ut. Min finlandssvenska mor skrev på 60-talet ett långt debattinlägg i Svenska Dagbladet om den okunnighet och felaktigheter om Svenskfinland som man publicerade. Förvisso är jiddisch i Sverige mer utsatt än svenskan i Finland, men där får man också, trots att Finland har två officiella språk, ta sina strider. Nu konstaterar jag att många immigranter väljer att bli finländare på svenska och finländsk befolkningsstatistik visar att antalet finskspråkiga i relation till svenskspråkiga inte försämras till svenskans nackdel. Ytterligare exempel: demograferna säger att det är sannolikt att vissa stadsdelar i Helsingfors kommer att få ett betydligt större antal svenskspråkiga de närmaste decennierna.
Att utrota språk och kultur är inte lätt. Så, med livskraftiga företrädare, med charm och engagemang – visst kommer både jiddisch och klezmer finnas kvar framöver.
Thomas Wihlman

Foto: Hai och Topsy. Ulf Rigner – Privat foto från dottern till Hai Frankel. Fotografen har gett tillstånd att publicera det på internet. Fotot togs 1970.

Mer information: Om antisemitismen i Polen 1968: https://skma.se/2018/04/50-ar-sedan-den-antisemitiska-kampanjen-i-polen/

Litteratur:

Kodnamn Frisör – Min fars berättelse. Semmy Stahlhammer. 2016. ISBN 978-91-639-0219-2. Utgiven av Semmy Stahlhammer Musik och Violinateljé.

Sonjas Resa. Sonja och Semmy Stahlhammer. 2021. ISBN 978-91-639-6114-4. Utgiven av Semmy Stahlhammer Musik och Violinateljé.

Skiva: Tshiribim. Anne Kalmering & Stahlhammer Klezmer Classic.  Skivsläpp CD 2026-01-09. Skivbolag: Kakafon Reco.

Musik, Musikrecensioner

Några Nils

Vacker och behagligt. Så skulle man kunna sammanfatta det nya albumet från ro.t, trion med Jenny Klefbom, Rebecka O´Nils och William O´Nils.

Ännu mera Nils. Det handlar nämligen om tonsättningar av ett dussin Nils Ferlindikter. I samtliga utom den inledande Inte ens en grå liten fågel (Lillebror Söderlundh) är det Rebecka O´Nils som komponerat musiken.

Gruppen fortsätter här det spår som inleddes med albumet Drömmarnas Garn, 2020, med dikter av Harriet Löwenhjelm.

ro.t Foto: Bibbi Joa

Gäster gör ett antal duktiga musiker: Riksspelmannen Sandra Berggren på fiol. Andreas Sporrong, utbildad vid Sibeliusakademin i Helsingfors, medverkar på accordeon och William Sundman Sääf på klarinett och sång.

Alltså: Äldre svensk poesi håller ännu, i synnerhet när den förvaltas av varsamma händer. Till det varsamma hör producenternas Henry Klefbom och Ruben Engzells hantering. Snyggt och elegant är det, men kanske inte utmanande och temperamentsfullt.

Nå, det är bara att sammanfatta det som en musikalisk kanon.

Mina personliga favoriter här är Värdering, Sprattla Pajazzo, Milorna Flämta, I folkviseton och Inte ens en grå liten fågel. Kanske du får andra favoriter?  Det är helt OK.

Thomas Wihlman

Ro.t

Skivbolag: Comedia

Produktion: Henry Klefbom, Ruben Engzell.

Musik, Musikrecensioner

I folk- och countryton

Det har blivit mycket svenskt. På skivspelaren skulle man ha sagt förr i tiden, det gäller inte nu. Men det handlar ändå en hel del om gångna tider.

Vi kan börja med den svenska visskatten. Ro.ts utgivningar ser jag alltid fram emot. Denna gång handlar det om en ep med tre Nils Ferlin-dikter, tonsatta av Rebecca O´Nils, som också sjunger här. Fina melodiska spår, understruket inte minst i den av många älskade dikten I Folkviseton. På ep-n hör vi också Jenny Klefbom (sång och tvärflöjt), William Bülow O’Nils (gitarr), Sandra Berggren (fiol) och Herman Paavola (bas). Henry Klefbom & Ruben Engzell producerade och det är snyggt, mycket snyggt.

Ro.t.-ep-n är ytterligare ett besked om all denna folkmusik och dessa visor som nu kommer ut i strid ström och som även hörs på många små lokaler. De olika sällskapen bidrar, så till exempel var Cornelis Vreeswijk-sällskapets minnesdag i höstas i Katarina Kyrka motsatsen lokalmässigt, en helt överfull stor kyrkosal. Gäster var till exempel Marie Bergman, Cornelis syster Tonny Vreeswijk och Cecilia Thorngren.

På nöjets estrader blir det allt mera country, svensk sådan. Om det nu är country? Eller kanske countryförstärkt dansmusik? Gränsdragningen är inte enkel men jag tycker att redaktionen borrat både trevligt och inspirerat i sitt ämne, även om jag nog tycker att steget mellan Thory Bernhards schlagers, Lasse Stefanz och First Aid Kit är långt. Vi behöver inte tvista om det, programserien är sevärd trots att det kanske blir väl mycket Bernt Karlsson och att det svärs väl onödigt mycket av Ina Lundström. Men djupdykningen i Alf Robertssons värld gillar jag. På skymundan tycker jag nog att ett av våra bästa countryband kom, Örjan Englunds Lone Star Band. Örjans erfarenheter av att turnera i USA och av att arbeta med amerikanska countrystjärnor visar att svenska musiker också kan göra sig gällande där borta och kanske även hade kunnat spegla skillnaderna mellan svensk och amerikansk country.

Till sist vill jag också varna för gospelvågen. Allt fler körer sjunger gospel, solisterna blir fler. Och till hösten 13 september, kommer en av de största gospelsångarna, Kirk Franklin, hit, utsålt i Filadelfia Convention Center lär det bli. Redan nu finns bara ett fåtal biljetter kvar. Om det får jag återkomma.

Thomas Wihlman

Musik

En bättre värld

Nej, den är inte död. Den svenska visan alltså. En yngre generation stormar inte fram men tar med versam hand om den. William Bülow O´Nils är ett bra exempel och han gräver i fosterjorden och hittar Ruben Nilson.

Musikaliskt är han dock inte ett barnbarn till Fred Åkerström när han tar sig an de Nilsons visorna. I liveinspelningen av Fred (producerad av Lasse Zakrissons Vax Records) tolkande Ruben Nilson, är tonen och rösten lite grövre, än på Bülows ”En bättre värld”. Den senare också instrumentellt mer sofistikerad, så klart, och jag gillar det som Bülow, Daniel Östersjö och Ruben Engzell åstadkommit. Att Bülows hustru Rebecca dessutom sjunger på Östersjös svar på Nilsons Amerikabrevet, Bästa Kalle, är också ett klar plus.

Åkerström-skivan är en liveinspelning från Mosebacke. Jag gissar att detta också var precis det framförande jag hörde i Malmö Folkets Park, runt 1983. Det var minnesvärt men ingen Åkerström på topp, dessutom inför en ganska fåtalig publik. Och Bülow, ja. han kanske ännu inte är på topp, men det är bara se fram emot djupdykningar i den svenska historien. Eller varför inte lite ett komponerande i denna tradition?

Thomas Wihlman 

En bättre värld: William Bülow O’Nils sjunger Ruben Nilson

Label: Comedia

Com756

Musik

Le Grand Michel fint tolkad

Vivian Buzcek tillhör den, tycks det, aldrig sinande raden av svenska jazzsångerskor och tillhör i mina öron toppskiktet. Det nya albumet Le Grand Michel får ses som en tribut till franske musikskaparen, inte minst när det gäller filmmusik, Michel Legrand.   Vivian konstaterar själv: Legrands musik i kombination med de vackra texterna skrivna av Alan & Marilyn Bergman står för det jag främst vill förmedla till min publik; romantik, dynamik, melankoli men också blues och swing.

Då jag inte tillhör Legrand-älskarna är jag lite motsträvig, men jag måste notera om Vivian Buzcek och övriga involverade: detta är snyggt och behagligt att lyssna på. Jag älskar ju det franska och filmer som Paraplyerna i Cherbourg finns där i minnet. Men här får vi leva utan det franska språket, det är engelska för hela slanten men även de engelska versionerna, med texterna från Alan och Marilyn Bergmans penna har ju ryktbarhet.

Det bör också understrykas att detta är ett fint danskt-svenskt samarbete, där vi får njuta av danske munspelaren Mathias Heise och svenske Peter Asplund. Asplund har också skrivit titellåten Le Grand Michel, annars är det Legrand för hela slanten.

Inspelningen är gjord i Köpenhamn och producerad av Martin Sjöstedt och Vivian Buzcek. Snyggt jobbet är ett understatement.

Vivian Buzcek, Le Grand Michel

Prophone Swedish jazz

PCD363

Musik, Musikrecensioner

Berglunds Krig och Kärlek, Liv och Dikt

I ett album där texten lyser minst lika vacker som musiken möter vi Dan Berglunds nya album Liv och Dikt. I Wikipedia får Dan den ovanliga beteckningen svensk-finlandssvensk (bakgrund i den svenskspråkiga minoriteten i Finland, bosatt i Sverige) som för många är ett okänt begrepp men minst lika korrekt som sverige-finne (bosatt i Sverige, uppvuxen i den finskspråkiga majoriteten i Finland).

Det finländska finns med på Berglunds nya album, Liv och dikt, i spåret Kriget. Där hör vi samtalet om hur det var i armén, den lille pojken som förundrat som lyssnar på de äldre.

Dan Berglund, pressfoto Eva Brandin

Dan Berglund talar om sig själv som trubadur eller som vi nu tillkrånglat säger, singer-songwriter). Den politiska banan började med kommunistiska KPML-R som ju hade sitt starka fäste i hans hemstad Göteborg men i dagens texter vrider och vänder han på politiken, alltifrån Fjollträsk till Kapitolium.

Liv och Dikt innehåller också allt det där andra som trubadurer ska sjunga om, som kvinnor och kärleken förstås. Och musiken har klang av både Thorstein Bergman och Max Raabes orkester.

Jag kan inte annat än att buga och tacka för ett högklassigt album. Det bär fram texter som är pregnanta och där jag som lyssnare hör varje stavelse. Det är också ett musikaliskt kunnande av hög klass vi möter i Dan Berglunds och Henrik Cederbloms produktion, där alla med verkande gör fina insatser.

Så vilka spår är bäst? Själv berörs jag av Kriget, med referensen till finska viken, om ryssen Ivans son och Finlands nationalinstrument Kantele. Det svänger i Under attack. Kärleken finns naturligtvis med. Jag tycker du ska lyssna och hitta dina favoriter.

Dan Berglund har med små medel skapat ett högklassigt album med en variation i text och ton – det bästa i svensk visa på många år, i paritet med hjältar som Fred Åkerström och Cornelis.

Thomas Wihlman

Liv och Dikt, text och musik: Dan Berglund. Kakafon Records. Producerad av Dan Berglund och Henrik Cederblom. Arrangemang av Henrik Cederblom.

Musik, Musikrecensioner

Eric Bibb – musikalisk bredd, allvar och charm

Eric Bibb på Scalateatern. Foto: Leo Ahmed.

År 2022 hade jag förmånen att besöka en fullsatt Scalateater och den liveföreställning som Eric Bibb gjorde där, tillsammans med ett antal skickliga artister och musiker. Året efter kom ett album Ridin’, och i samband med detta jag hade tillfälle att känna Atlantisstudions miljö där finslipning gjordes.

Eric har många fans, han nomineras till Grammys och Grammis men pricken över i-et har inte riktigt satts. Men vi vet, trots detta, vad han går för och det nya albumet Eric Bibb Live at the Scala Theatre är verkligen beviset för det. Scalainspelningen var förvisso lite rörig, omtagningar gjordes men när detta skalats bort på albumet så bevisar det att Eric verkligen är värd alla nomineringar och för eller senare att den musikaliska kvalitén bakom alla nomineringar, alla fina konserter, alla skivor de finns där. Det är en musikalisk världsartist av svart kulör vi har bosatt i den sörmländska myllan.

Familjebild från Scalateatern. Ulrika Bibb, Eric Bibb, Sarah Dawn Finer – halvsyster till Rennie Mirro (son till Eric, till höger). Foto Leo Ahmed.

Albumet i sig – ja, idel ädel musikadel, makalöst bra framfört och ett musikaliskt spektrum som når fram till skotsk folkmusik, country, så klart blues med pregnanta texter som visar brutal förföljelse mot människor med svart hudfärg.

Med andra ord: Om du inte redan gjort det, slå på din Spotify, din cdspelare, ja, vad du än brukar använda. Du har en högtidsstund framför dig. Jag har mina favoriter på albumet, du kommer att ha dina – sådant är Eric Bibbs musikskapande.

Eric Bibb Live at the Scala Theatre

Producent: Glen Scott

Exekutiv producent: Jesper Wikström

Skivbolag: Repute Records Ltd

Text: Thomas Wihlman

Musik, Musikrecensioner

Tur att Amanda Ginsburg kan skratta

Amanda Ginsburg. Filip Ekestubbe. Ett antal briljanta musiker. Snygg produktion. Ibland romantiskt. Ibland svängigt. Ofta charmigt. 

I romans på distans tas Theodorakis-greppet. Två låtar blir en (ja, publiken applåderar och tror att det är slut efter den första). 

Och sen, ja, sen. Amanda är alldeles sin egen och musiken flödar fram, ibland som en stillsam bäck, ibland som Svartån i Västerås. 

Lite mer gillar jag här: Var det mot mig du log. Jag borde inte måste vilja. Romans på distans. Höst. Eller ska jag räkna upp alla de nio låtarna? Nej, kanske jag gillar alla lika bra?

Nåja, hitta dina egna favoriter. Om du måste.

Bra att texterna finns med i ett häfte, men typografiskt och färgmässigt kunde det gjorts mer lättläst. Det är ungefär det man kan anmärka på.

Thomas Wihlman

Albumets titel:

Tur att jag kan skratta

Utgivning: Ladybird

Producenter: Amanda Ginsburg, Filip Ekestubbe.

Sång: Amanda Ginsburg. Piano: Filip Ekestubbe. Kontrabas: Anders Fjeldstad. Trummor: Snorre Kirk. Gästmusiker: Tobias Wiklund (kornett), Pär Grebacken (flöjt), Johan Alenius (altflöjt), Klas Lindquist (klarinett, Klas Toresson (klarinett), Lisa Grotherus (basklarinett).  

Inspelat på Rixmixningsverket.

Musik, Musikrecensioner

Orossjäl på musikalisk resa

Eva Hillered är kanske en artist som går lite under radarn. Men forskar man lite så framträder en hel del. Så till exempel är hon nu ute med sin nionde soloskiva. Hon skriver mycket musik, ja till och med så mycket att hon fann det nödvändigt att ge ut boken ”Lathund för låtskrivare”. Hon är utbildad musiklärare och verksam som sångpedagog (jag tackar för tipsen).

Så var det där med den nionde plattan. Nu i samarbete med flera producenter, men Hillered själv är också medproducent. Ett samarbete med flitige Daniel Östersjö som spelar bas, piano och cello här är dessutom märkbart. Samme Östersjö deltar också i pjäsen Mormor, mamma och jag som har premiär 6 april.

Kanske är Orossjäl, albumets titel, något som karakteriserar både Hillered och Östersjö. Både skivan och föreställningen är resultatet av en inre resa, säger Eva själv. Så kan det förstås vara.

Samma resa tycker jag hon företar i musikens värld, eller kanske mer precis uttryckt – här finns upptäckarglädje gestaltat i form av folkrock, americana, visor och mer. Jag gillar det här, mångsidigheten och en röst som är personlig och kan variera sig.

Jag lyfter inte fram något särskilt spår utan säg bara: upptäck själv, du kan bli rikligt belönad.

Thomas Wihlman

Album:Orossjäl

Artist: Eva Hillered

Bolag: Hill Songs. HILLCD025.

Musik, Musikrecensioner

Elegans och lekfullhet eller skickligt och energiskt

Jag måste erkänna att min finska har uppenbara brister men jag vet nog vad lauluja rakkaudest står för, alltså ungefär sånger om kärlek. Och när Sanna Ruohoniemi sjunger så känner jag att det innebär sånger till kärleken men också kärlek till tonerna där musiken väcker känslorna. Som till exempel i ”Helsinki Mun”, där Sakta vi gå igenom stan blivit omplacerad till Itämeren tytär (Östersjöns dotter, Helsingfors). Vi glömmer i Sannas version lätt det amerikanska originalet och till och med den svenska versionen, den zetterlundska, och i mina tankar promenerar jag på Alexen mot Senatstorget.

I ett välklingande samspel, så snyggt producerat, visar denna fina jazzexport från Finland till Sverige och musikerna här både bredd, elegans och lekfullhet, såväl i egna tonsättningar som vid inlån men också genom grävande i traditionen. Jag vet en dejlig rosa är ett fint exempel, inte extremt nyskapande men snyggt bearbetat. Uppenbarligen har Sanna här hamnat i rätt miljö samtidigt som hon utvecklar sin musikaliska begåvning på ett omväxlande och kreativt sätt, inte minst i de egna konpositionerna som i titellåten ”Let everything happen”.

Sanna Ruohoniemi lyssnade jag först till på Finska Kyrkan i Stockholm för några år sedan och detta album visar att hennes utveckling fortsätter i en positiv riktning, hon blir allt säkrare och personligare i det vokala uttrycket. Det uttrycket stöds här också av de utmärkta musikerna, Fredrik Lindborg, Daniel Tilling, Lars Ekman och Daniel Olsson samt av Joona Toivanen med arrangemang.

Sanna Ruohoniemi, Let Everything Happen.

Inspelad i Atlantis-studion, Stockholm.

Skivbolag: Eclipse Music

Medan Sanna Ruohoniemi är ett relativt nytt namn på den svenska jazzscenen är Peter Asplund en känd och erfaren artist som har många, många lyssnare. Ett nytt album från honom väcker uppseende. Det är påkostat och energiskt, med den skicklige Asplund, och med hans likaledes skickliga musiker Lars Jansson (piano), Hans Andersson (bas), Johan Löfcrantz Ramsay, trummor. Dessutom och inte minst Göteborg Wind Orchestra.

Albumet innehåller en del standards. Till exempel Moon River. Igen. Den kortaste låten av totalt 8 klockas till 6 minuter 18 sekunder. För egen del skulle jag nog säga att ”less is more”. Kanske är det roligare att beskåda och lyssna till live. Självklart är det skickligt gjort, uppstyrt (om man nu kan använda ett sådant ord här) av producenterna Matts Hålling och Peter själv.

Kanske är det i stället så att Asplund skulle gå nya vägar. Jag gillar den personliga tolkningen av Sondheims Send in the Clowns men kanske allra mest Peter Asplunds egen ”Live out loud”, där också Emmalisa Hallander bidrar vokalt. Kanske skulle hon varit med på flera spår?

Så, ambitiöst men går inte riktigt fram ändå till mig. Proffsigt, verkligen. Jag återvänder till Sanna Rouhuniemis album, där hon också citerar Rilke, ”Just keep going, no feeling is final”. Kanske är det just det jag borde säga till Peter Asplund, om vi möts.

Peter Asplund, Out of this world

Inspelad på Göteborgsoperan

Skivbolag: Prophone

Thomas Wihlman

View More