Månad: februari 2023

Musik, Musikrecensioner

Bartosiks musikaliska landskap

Tuulikki Bartosik, dragspelare, från Estland, bosatt i Stockholm. Jag har lyssnat till Tuulikki tidigare, både hennes album och live. Jag minns att hon berättade om hur hon vandrade i de estniska skogarna, jag minns hur hon använde sitt dragspel.

Nu är hon aktuell med ett nytt album, ”Playscapes”. Det finns nog lite Estland i detta också, som i spåret ”Reval: Pettäsaamislugu” (Reval är ett gammalt namn för Tallinn). Men också så mycket annat, både musikaliskt i sig och de musikaliska miljöer som speglas (som till exempel sandkornen på en strand i Robertsfors).

Inget snack. Det är ett extraordinärt album. I ”London” möter vi storstaden, i min ljudupplevelse i alla fall, tunnelbanan, trafiken, myllret av människor, den höga pulsen. Energin. I nästa spår, ”Helsinki” är vi i en annan stad, människor vandrar på Alexen, spårvagnarna rasslar, kanske vi tar en tur med båten till Sveaborg.

Tuulikki Bartosik, foto Ingridient

Vad betyder detta? Två saker: Ljudminnen, Tuulikkis egna, från olika platser, och de dofter och ljud som vi kanske själva har upplevt. De förenas hos lyssnaren i en musikalisk och rytmiskt varierad upplevelse. Vi reser i miljöer allt ifrån det lantliga Võrumaa till Stockholm och mångmiljonstaden London. Om det är en fördel att jag själv varit på nästan alla platser där Bartosiks musikaliska upplevelser gett henne inspiration vet jag inte, kanske kan man vända på det om du inte gjort det: Omsätt Tuulikki Bartosiks musik till en egen verklighetsbild.

Så, på Playscape är det en Bartosik som rest vidare, har tagit på sig ljudteknikermössan, skapat suggestiva ljud och vibrerande rytmer, låter dragspelet (som ändå finns där) få en mindre framträdande plats. Enkelt uttryckt: Ett alldeles extraordinärt album. Med all rätta uppmärksammat runt om i världen.

Thomas Wihlman

Playscapes, Tuulikki Bartosik.

Skivbolag; Efni (Bartosiks eget)

Producerat av Sander Mölder och Tuulikki Bartosik

All musik komponerad av Tuulikki Bartosik

Mixad och mastrad av Siim Mäesalu

Inspelat i estniska radions studio, Rävala 8 och Tuulikis hemstudio

Musik

Gamla svenska dikter med ny fräschör

För ett par år sedan lyssnade jag till trion ro.t:s första album, ”Drömmarnas garn, dikter av Harriet Löwenhjelm”. Jag tyckte om det främst av två anledningar. Den första att det var lite vågat att det ge sig på den icke så kände Löwenhjelm, samtida med Edith Södergran och de avled båda i tuberkulos. Den andra var helt enkelt det musikaliska, välljudande och med tydlig textning.

Nu är ro.t på gång igen, men med en bredare litterär repertoar, i albumet ”Skymningens röst: dikter av Stagnelius, Lenngren och Bremer”. Och det är inte bara dessa tre, här finns också tonsatta dikter av Ulrica Caroline Widström, Thekla Knös, Anna Maria Lenngren, Emelie Björkstéen och Oskar Levertin. Vi går alltså nu i flera fall tillbaka till Bellmans tid, ungefär. Det här är riktigt spännande tycker jag.

Ro.t. har en fin förmåga att utifrån dessa äldre texter skapa moderna svenska visor som känns riktigt fräscha. Kanske är det just det melodiska som gjort att gruppen uppmärksammats även utomlands. Rebecca O´Nils som tonsatt dikterna refererar också själv till det rytmiska hos Stagnelius och Lenngren, och till det nästan schlageraktiga i Levertins ”Maj”. Det här är helt enkelt ett album som är värt att rekommendera till lyssning.

Thomas Wihlman

Skymningens röst: dikter av Stagnelius, Lenngren och Bremer

Ro.t består av

Rebecka O’Nils (sång)
Jenny Klefbom (sång, tvärflöjt)
William Bülow O’Nils (gitarr, sång).
På albumet medverkar även Hubert Hjertling (kontrabas) samt Henry Klefbom (tramporgel, hammondorgel och piano, tillika producent)

Utgiven av Comedia.

Distribution: The Orchard (digitalt)
Bengans (CD)