Fredrik Furu befinner sig i Mittemellanland. Mellan att anses vara en bra artist och att slå igenom stort. Mellan två länder. Mellan pop och visa. Mellan sitt svenska modersmål och finskan.

Men låt oss ta det från början. Vi har en del gemensamt. När jag var liten tog min morbror med mig till fotbollsmatcher på Centralplanen i Jakobstad. Långt senare, samma plats. Fredrik Furu, begåvad fotbollsspelare med proffsdrömmar, på gränsen till representationslaget i högsta divisionen.

Jag var en av dem som valdes sist i klassen när vi skulle spela fotboll. Samma förhållande har vi nog när det gäller musiken, jag lyssnar, iakttar, kollar spelet, han utför.

Men, drömmen om att bli fotbollsproffs blev aldrig uppfylld. I stället gick Fredrik journalistutbildning och började arbeta som sportjournalist. Jag tror att Fredrik hade blivit en riktigt bra journalist, iakttagelseförmåga, formuleringsfiness, engagemang för både idrott, samhälle och politik finns.

”Jag läste mycket som barn, hade lust och fallenhet för skrivandet. Musiken kom nog från min mor, som sjöng mycket när jag var barn”, berättar han.

Journalistutbildningen hoppade Fredrik av efter en hit i Finland med sitt dåvarande band Kometfabriken. Sedan dess, i mer än ett decennium, har det mesta handlat om musik.

Den större svenska marknaden lockade men det har tagit tid att etablera sig i Sverige. Trots en plattform att stå på som ett framgångsrikt deltagande i Fame Factory och mindre hits, som ”Det går över”, tillsammans med Pauline. Men karriären utvecklas nu i positiv riktning. I höst är han klubbvärd på Engelen i Stockholm, och bjuder in gäster som Kristin Amparo, Moa Lignell och Anna Stadling.

Fredriks idrotts- och motionsintresse manifesteras, när vi ses hemma hos honom i Stockholm, av en kraftig svullnad vid ögat och nödvändigheten av att ta det lugnt efter en rejäl smäll av en innebandyklubba. En bostad som ytligt sett karakteriseras av keybord, gitarr och mumin-muggar.

”I Finland säger man att nu är du i Stockholm, då har du lyckats. Det har jag väl gjort, så till vida att jag lever på musiken och mina projekt, men då är jag också min egen marknadsförare, min egen bokare, har eget skivbolag, även om distributionen ligger i andra händer”.

Anpassningen har inte varit så enkel, även om språket finns kan man sakna kontakterna och de sociala koderna. ”Finlandsbarn” i albumet ”Mittemellanland” inleds med strofen:

Jag föddes i det tomrum som ligger någonstans mellan språk och land Där ingen sänkt en dal, där ingen sköljt en strand

En anspelning till nationalsången ”Vårt Land”, men också till att tillhöra den finlandssvenska minoriteten, klämd mellan det finska och det svenska, och Sverige, dit Fredrik som så många andra finlandssvenskar ha kommit med sin kappsäck. Det innebär också ett ständigt resande. ”När jag varit hemma i Stockholm fyra dagar och sedan reser igen till Finland, då kan jag känna mig trött. Men jag får ny energi av det jag ska göra”.

Taget om den finlandssvenska publiken släpper han inte. Han utvecklar i stället sitt två-lands-skap genom att ta svenska musiker till Finland och vice versa. En visfestival i Jakobstad är inne på sitt tredje år och han har utvecklat ett gott samarbete med Jack Vreeswijk. Fredrik arbetar också aktivt i Finland med ungdomar i Nätverket svenskanu.fi och Dream Academy. Genom musik och text får finska ungdomar närma sig svenskan, som en kontrast till en ofta hatad katedermässig pakko-ruotsi, tvångssvenska. Nu vill han ta dessa finskspråkiga ungdomar till Sverige och Norge. Fredriks musik har också börjat uppskattas av finskspråkiga. En dröm vore att få samarbete med den legendariske finländske låtskrivaren och artisten Jukka Karjalainen. ”Vi ska inte glömma bort heller, att det i Sverige finns 700 000 med finskspråkig bakgrund”, påpekar han.

Fredrik pendlar även i andra dimensioner. Jag skulle kunna beskriva honom som musiklyriker, visförfattare eller varför inte som rockkorrespondent med sinne för samhälle och politik. Det musikaliska uttrycket skiftar. Liksom sinnesstämningen. Till popdängor som ”Det går över” eller ”Islossning” stampar jag takten, till ”Svartfågel” och ”Moder Jord” lyssnar jag intensivt till textraderna. ”Svartfågel”, vänds inåt efter ett cancerbesked i familjen, ”Moder Jord” (drygt sex minuter) vänds mot historien, som fortfarande påverkar Vinterkrigets barnbarn som Fredrik. I mötet på ett tåg säger den gamle mannen:

I en strid är fruktan förklädd till mod och vuxna män blir svin. Jag har sett en man ha ihjäl ett barn med en lätt belåten min.

”Det finns sådant som jag nästan aldrig framför på scen för att det nästan blir för tungt att sjunga det” berättar han och fortsätter, ”det ska vara tänkvärt, men också positivt att gå på mina konserter. Folk ska må bra och mellansnacket är viktigt.

Fredrik menar också att han i grunden är en positiv, öppen och glad person. ”Texterna var tidigare oftast det som kom först. Jag tyckte inte jag var så bra på att skriva musiken. Men nu blir det ofta tvärtom, jag hittar rytmen, melodin och låter en text följa detta. Jag berättar lite rakare”.
Jag lämnar skuggorna bakom mig Nu är nu och då är då Alla nätter blir till nya dar ändå

Det var precis så jag upplevde den första konserten jag såg med Fredrik. Live i Skolparken i Jakobstad, festivalstämning, stor publik, glad, svängig musik, en lätthet i anslaget och en naturlig förmåga till publikkontakt. Efterhand har jag insett att bredden och komplexiteten hos Fredrik är mycket större än så. Det journalistiska har Fredrik inte heller helt släppt. Han skriver om musik i finlandssvenska Kuriren. Dessutom samverkar han med konstnärer och är en fotoentusiast. Han beskriver sig också gärna som entreprenör.

Trots att mycket nu pekar uppåt finns tvivlet. ”Jag ser ändå positivt på tvivlet, som en styrka, för det hjälper mig att behålla skärpan. I framtiden åker jag gärna på turné runt om i Norden, med ett nytt starkt koncept. Och jag vill samarbeta med dem som är bättre, för det hjälper mig att utvecklas..

Ja, så precis är det. Fredrik Furu är en artist som berör. Men som också roar.

Fredrik Furu är just nu aktuell i Livestråket på Engelen i Stockholm.  I slutet av november deltar han i Ruskfestivalen i Jakobstad, en kammarmusikfestival. I vår fortsätter samarbetet med Jack Vreeswijk. Fredrik har i tre år drivit en festival, Pavis-festivalen (Pavis är en restaurang), och den kommer igen nästa sommar.    
Fredrik Furu på Spotify: https://play.spotify.com/search/Fredrik Furu  
Fredrik Furu i artistporträttet ”Nästan Unplugged” på finländska televisionen, Yle, på svenska (yle5): http://arenan.yle.fi/1-2334681

Thomas Wihlman
(2015)