När jag promenerar hem från showen Storhetsvansinne med Niklas Strömstedt är det inte Niklas musik som ringer i öronen. Nej, i huvudet surrar en av Roger Karlssons låtar.

Inget ont om Niklas Strömstedt, han är favorit hos många. Showen är bra och bandet tight. Men Rogers musik känns mer rakt in i hjärtat. Vem är denne Roger?

I berömmelse och erkänsla är dessa två artister långt ifrån varandra. Men jag tänker, mot den lite sofistikerade, välformulerade och anpassningsbare Strömstedt står en artist med värme, personlighet, skarpa texter och musik som helt enkelt är mycket bra. Roger Karlsson alltså.

Konkurrensen är tuff i branschen, på ett kafé i Stuvsta pratar vi om det hårda, hierarkier, ekonomi. I detta tuffa klimat vågar Roger Karlsson. Han vågar ta steget från en tillvaro som fritidspedagog med musiken som hobby i drygt tjugo år till att bli heltidsartist. 

Jag förstår ändå att han gör det nu. Han har lärt sig branschen, hantverket, han skapar bra musik och text, något eget om än med vissa rötter i punkten. 
– Det är också en del spelningar bokade, så jag känner att det är en bra starttidpunkt.

Det finns andra positiva faktorer. En skicklig producent, Johan Dereborn. Musiker som känner varann väl, det är inte många repetitioner som behövs. Ett bra sammanhang helt enkelt, och i det inkluderas nu också boknings- och skivbolag.

När jag lyssnar på hans senaste album, Kysser Sörmlands Jord, och jämför med tidigare utgivet material (och det är en hel del) så upplever jag också att Roger nu gör ett mer helgjutet jobb. Det är ett album som känns tydligt som en helhet, mer än tidigare, men också rent musikaliskt ett snäpp framåt. Evolution, inte revolution.

Det är så han har utvecklats, Roger Karlsson. Bra från början, allt bättre, nu med självförtroende, både musikaliskt och med tanke och känsla. I början var osäkerheten betydligt större.

– Jag var en högst osäker ung artist när jag första gången framträdde i lite större sammanhang, det var på visfestivalen i Västervik. Men då träffade jag Staffan Hellstrand, som var mycket omtänksam och gav mig det stöd jag behövde. För ett par år sedan spelade de också tillsammans i Huddinge Folkets Hus.

Musikaliska förebilder då, frågar jag, en standardfråga och Rogers svar är rakt och enkelt:
– Knappast någon egentligen. Skulle vara Waterboys och Mike Scott kanske då. Jag lyssnar inte heller så mycket på musik, det gör andra i familjen betydligt intensivare.

För mig, som lyssnare, rör sig Roger från punk, till visa och med texter som uttrycker allt från kärlek till vrede. Någonstans påminner mig somt om Ted Ströms gamla låtar, typ ”Allting går igenom som om tiden gått förbi, nya höga herrar, samma landsförräderi”.

Nja, kanske inte riktigt. Men ”Nej” från senaste albumet är ett tydligt ställningstagande för ett öppet och välkomnande samhälle:
”När mobben ropar ”stick” och ”ut med packet” 
och det haglar av cynismer och förakt
när du tröttnat på det fördomsfulla snacket
och det trummas på en obehaglig takt
Då är det dags att säga nej..”

”Jag skulle kunna döda” är också en stark låt, med sitt ställningstagande.
– Jag har fått lite kritik för ordvalet, men jag står för det, det är en stark markering. Jag skrev den när jag såg ett reportage om en stadsdel i Bukarest, så full av narkotika.

Nå, ordvalet, tänker jag. Men det kan väl inte vara fel att narkotikan och ondskan i världen borde dödas.

Från storstaden till det lilla. Roger med hustru och två barn har nu valt att bo i en lugnare, mer lantlig miljö. Om man bor lite lantligt och ensligt, då man gasta och testa musik utan att grannar klagar. Då kan man också uppleva det finstämda. 
Och kanske är det här valet som gjort att jag tycker Roger Karlsson nu når fram med en helhet, det onda och det goda, det stora och det lilla – för så är ju vår komplexa värld.
– Jag skriver på inspiration men med erfarenheten blir jag också mer precis. Kanske 12 av 14 låtar blir användbara, förr kastade jag entydigt fler i papperskorgen.
– Hemma gör jag det enkelt för mig, en akustisk gitarr och en telefon, så kommer idéerna till.
Inspirationen i albumet ”Kysser Sörmlands Jord” är också delvis hämtat från det lantliga Sörmland, en del av Roger Karlssons arv. Titelspåret är tillägnat Rogers pappa, som gick bort i våras. Här finns också ett arv som Roger vill förmedla till sina barn, en förhoppning att de en gång ska bli medvetna om och intressera sig för sin bakgrund. Roger skriver också själv att han länge försökt distansera sig från den miljön, men det är fåfängt och dumt. Varför rastlöst söka sig till sånt man inte har?

Jag håller med. Och i videon till ”Kysser Sörmlands Jord”, finns de där lantliga, ekarna, de små kurviga Sörmlandsvägarna, varför distansera sig från något så fint? 

Roger ställer också frågan: vart är vi på väg? Kan vi återfinna något av det som under 1970-talet fanns hos många: engagemang, hopp och framtidstro. Eller är vi på väg mot fördumning, ytlighet och rotlöshet i en värld med utsatta och svaga? 

Vi pratar vidare, om våra gemensamma rötter, min uppväxtstad Eskilstuna, Rogers farfars och farmors hemstad. Lite mer optimist än honom är jag, har industristadens nedgång vänts i en positiv utveckling? Hoppet har vi båda. Och så har ju Roger också bidragit med ett nytt öl, ekologisk Pale Ale, gjord på Eskilstuna Ölkultur och som om någon månad kommer på Systembolaget se. På min tid fanns bara Old Eskils sockerdricka. Den som vill ha lite smak av Roger Karlsson kan alltså sätta på musiken och ta sig en klunk öl.
Vi avslutar jag intervjun och jag rusar vidare. Glömmer mitt anteckningshäfte och Roger rusar efter, vi skrattar. Och jag ler när jag går mot pendeltågsstationen i Stuvsta, tänker på ett trevligt samtal och de vackra låtarna från senaste albumet, ”Var inte ängslig, Rosalin” och ”Kom lilla fjäril”. Det finns hopp. Och snart är nog inte Roger Karlsson ”Sveriges mest dolda talang”.

Thomas Wihlman (2016)

Kommande spelningar med Roger Karlsson: 
Södra Teatern, 28 september, Roger Karlsson med band och blåsare
Våren och sommaren 2016, Turné med Tuk Tuk Rally.