Anna Kruse är en sångerska som glider alltför obemärkt förbi i bruset. I grannlandet Danmark har framgångarna varit större och pressrecensionerna många och positiva.  Kanske har det varit en fördel att bo i Köpenhamn och ha ett väl grundlagt förhållande till en dansk publik.

Svenska Anna Kruse bor alltså i Danmark. I det senaste album Barndomsträd är dessutom finlandssvenska Edith Södergrans dikter utgångspunkt för den nyskrivna musiken. Utan tvekan är detta något som även en svensk publik borde ta till sig. Ytterligare ett argument är att Stina Ekblad medverkar och det gör att kombinationen Kruses röst, viskonsten och den Ekbladska uppläsningen är guld värd. Stråkmästarna World Of Bambi understryker den höga kvaliteten. Man blir helt enkelt berörd.

Allra mest tycker jag om fulllängds-albumet andra hälft. Här är spår som Hemkomsten och Trädet i skogen oerhört vackra, och understryker det naturliga med albumets titel Barndomsträd.

Lite svårare har jag för det lite väl skarpa, kraftfulla ljudet från blåsinstrumenten i de inledande spåren. Det kan vara en medveten konstrast, men bryter kanske lite väl mycket mot albumets övriga spår.

Jag är glad över att en av mina gamla favoriter, Revanche, finns med. Men, jag tycker faktiskt att Cumulus gamla tonsättning och tolkning (1977) är ännu vackrare, om än inte så tekniskt perfekt. Sammantaget finns det dock all anledning att tro att Kruse, med albumet Barndomsträd, tagit ännu ett steg mot att få sångens uppgift löst. Eller för att helt enkelt citera Edith Södergran i Revanche:

Skall det icke lyckas mig att störta
tornet uti verklighetens stad,
vill jag sjunga stjärnorna från himlen
såsom ännu ingen gjort.
Jag skall sjunga att min längtan stannar,
hon som ännu aldrig hållit rast,
att hon skjuter lyran bort ifrån sig
som om vore sångens uppgift löst.

Thomas Wihlman

Anna Kruse, Barndomsträd, musik och sång

med Who killed Bambi och Stina Ekblad

Text/lyrik Edith Södergran

Tillgänglig bland annat på Spotify