Det är inte lätt att fatta beslut. I alla fall inte i Sverige. Fråga Folkhälsomyndigheten till exempel. Nummer 1: Vaccin för barn och ungdom. Nummer 2: Vaccinpass.

Medan andra länder redan rullat i gång både nummer 1 och 2. Medan det i Sverige utreds i Sverige, dels själva sakfrågan, dels vem som ska ha rätt att fatta beslutet.

Ofta resulterar detta så småningom att alla ska beslut. Alla de 21 regionerna. Alla kommunerna. Och ingen har ett övergripande ansvar. Och ingen vågar säga ifrån.

Man kan också konstatera att frågar sällan belyses på bredden. Jag är emot vaccinpassen för det hotar vår demokrati att tvingas vaccinera sig och att visa upp ett pass (någon som någon gång till polisen för att få ett pass för att resa utomlands?). Jag är för vaccinpassen för vi på teatern måste kunna spela. Jag är emot vaccinpassen för det blir en jäkla kontrollapparat.

Jag, jag, jag. Sällan den andre: om jag inte vaccinerar mig så kan jag sprida smitta till andra och det kan öka belastningen på vården.

Kan jag få en vanlig människa, kanske till och med en ledarskribent som belyser problematik från hela håll? Eller ska jag bara tänka på mig? Vilket är det största hotet mot demokratin? Bristen på ansvarstagande för helheten eller egoismen? Vi får utreda frågan, alla 290 kommuner, alla 21 regioner, alla får som den vill. Fast kanske för sent.

Thomas Wihlman