Göteborg. Snart 10 år sedan. Provomeringsfest för nyblivna doktorer. Minglet, talen, en halvdan orkester som slutar alldeles för tidigt. Stämningen sjunker, folk börjar att tänka på att gå hem.
Helt plötsligt. Dansgolvet fullt. Professorer, doktorer, anhöriga rör sig i extas. Ur högtalarna: Mikael Rickfors och ”Vingar”.
Några år senare. Vitabergen, Sofia Kyrka, på Söder i Stockholm. Sofia församling ordnar festivalen Sofia i Vitan. Rickfors, stor publik, stor entusiasm. Inte bara för Vingar utan för hela framträdandet.  
Inser att det här är inte bara en artist som en skön i början av hösten-kväll gör en bra spelning, utan en låtskrivare av rang. Bort minnet av Rickfors som förste svensk i ett internationellt känt band. In i hjärnan: vilken härlig röst live! Och vilka låtar han skrivit, åt sig själv, men också sådant som Percy Sledge, Cyndi Lauper, Paul Jones nappat åt sig.

Så glider han ur minnet igen. Uppstår 2019. I inboxen, från en god vän, läser jag ”har nåt på gång med Rickfors.” Jag svarar: Härligt, gillar honom, visste inte ni jobbade ihop.
Och i juni 2019, efter ett par års skivtystnad, slår Rickfors till. ”Look for me angel”. Ny singel. Jag känner i kroppen: hitlåt, hitlåt, hitlåt. Ett antal utländska artister, eller snarare kanske folket runt dem, kommer att riva åt sig även den här. Men det slutar nog som vanligt med att originalet alltid är bäst. Rickfors sjunger så bra, så bra helt enkelt. Enkelt, tydligt, melodiskt. 
Sjuttio år fyllda, höftopererad för andra gången men inte en gammal man. Utan en skapande, kreativ konstnär i en musikvärld där många inte hittar fram till den där enkla melodin, till hooken utan bara har ett sample som för ingenstans. Det är skönt med sådana som Rickfors.
Kreativitetsutbrottet har inte tagit slut. Ett helt nytt album kommer till hösten. Ja, eller när det låter som han vill att det ska. Blir det bara hälften så bra som denna ”Look for me angel” är den värd all väntan. Änglar, dom finns. Och dom har Vingar.

Thomas Wihlman
(2019)