Shai Maestro är en alldeles odrägligt duktig pianist. Från Israel, uppskattad av en stor, svensk publik, fick sitt genombrott 2011 för 6-7 år sedan, med Shai Maestro Trio.
Visst är det så bra, som man kan förvänta sig. Lyriskt, perfekt. Här på senaste albumet Dream Thief i kombination med israeliske trumslagaren Ofri Nehemya och peruanske basisten Jorge Roeder. Alla mycket bra, samspelta, väl genomfört.

Shai har jämförts med Esbjörn Svensson. Det känns lite orättvist mot båda. Jag upplever nog Shai som aningen mer sofistikerad, men utan Esbjörns driv och rockiga influenser.
Så klart det är bra. Men jag tänder ändå inte riktigt. Ger lite för lite känsla, öronen får sitt lite mer än själen. Kanske är det så att EST var precis tvärtom, mera själ än känsla. Eller också ligger allt detta hos lyssnaren.

Jag upplever i alla fall albumet som jämnstarkt, men ett litet plus sätter jag nog för Matti Caspis “My second childhood”, att se livet på nytt genom en andra barndom. En del av spåren har mer melodisk karaktär, andra är mer rytmiska. Ett annorlunda spår är “What else needs to happen”, där Barack Obamas röst interfolierar med musiken. Det påminner lite om Tom Clays “What the world needs now is love” – där mordet på John Kennedy, med radiojournalistens ord, och Edward Kennedys tal vid brodern Roberts begravning, underströk budskapet. 

Kanske blir man ändå ofta aningen besviken när något har höjts till skyarna. Men ok, här flödar musiken mestadels på små lätta moln – och om det är skyarna, så får det väl vara så.

Thomas Wihlman, 2018

2018, ECM Records