Summatragedin under vinterkriget
Byn Summa ligger på Karelska näset mellan Viborg och den gamla finsk-ryska gränsen i Systerbäck. Sedan 1944 den del av Karelen som gick förlorad till Ryssland. Om Raate och Suomussalmi stod för finska segrar under vinterkriget står Summa för nederlag och svåra förluster i människoliv.
En speciell bygd som drabbades hårt av krigshändelserna vid Summa var den lilla svenskspråkiga skärgårdskommunen Larsmo som ligger mellan Jakobstad och Karleby i Österbotten. Den finska armens uppbyggnad med reservister från samma kommun som sammanfördes förbandsvis skapade naturligtvis styrka då soldaterna kände varandra men kunde också vara förödande vid tragiska händelser likt den som drabbade Lisakorsun kvällen och natten den 13/2 och 14/2 1940 då omkom 32 soldater när korsun sprängts i bitar vid en rysk storoffensiv. Majoriteten av de omkomna var finlandssvenskar från Larsmo och Öja. Larsmo hembygdsförening har gett ut en bok med titeln Tragedier vid Summa om händelserna. Den utkom år 2000.
Vinterkriget var en 105 dagar lång försvarskamp i exceptionellt strängt vinterklimat. Finländarna vann inledningsvis stora segrar då striderna fördes längs ödemarksgränsen. Dock avgjordes kriget på Karelska näset där ryssarnas krigsinsats var överlägsen den lilla finska armén. Summa var en del av den s.k. Mannerheimlinjen som hamnade mitt i den ryska storoffensiven i mitten av februari 1940.
Kring det s.k. Miljonfortet som var en kraftig försvarsanläggning delvis under jord grupperade sig bl.a. olyckskorsun kallad Lisa, Pedersörebatteriet i väster och Kronobybatteriet i öster. Lisakorsun sprängdes av ryssarna. Två man, Sigurd Kulla och Olof Åkerblom, gjorde ett utbrytningsförsök i en löpgrav. Båda sårades. Sigurd Kulla blev kvar på platsen. Olof Åkerblom lyckades svårt sårad med en skidstav i ena handen och bössan i den andra i snö och sträng kyla ta sig till de finska linjerna.
Skyttegrav under vinterkriget.
I Larsmo väckte de dåliga nyheterna från fronten stark förstämning. Tretton unga Larsmobor hade funnits i korsun. Ett visst hopp fanns dock att några i olyckskorsun hade överlevt och eventuellt blivit tillfångnatagna. Inga krigsfångar gav sig dock tillkänna efter marsfreden och de anhöriga förlorade hoppet.
När fortsättningskriget inleddes i juni 1941 återerövrades vinterkrigets slagfält vid Summa. Under en veckas tid den 20/9 – 26/9 1941 grävde 21 frivilliga från de stupades hemtrakter upp korsun Lisa som ungefär ett och ett halvt år tidigare sprängts i bitar vid den ryska storoffensiven. Dödgrävarpatrullen identifierade de 32 stupade männen som sändes hem för begravning på hemorterna.
Den 21/10 1941 jordfästes de 13 från Larsmo i hembygdens kyrka. Larsmo hade således återfått sina saknade söner. De anhöriga hade fått hem sina fäder, män, söner. Jakobstads tidning refererade jordfästningen under rubriken: Stor manifestation, Den 13 februari inneslöts 13 Larsmobor i ett skyddsrum vid Summa. 21/10 1941 jordfästes de 13 i Larsmo kyrka. Kistorna sänktes ned i den gemensamma hjältegraven där de nedbäddades sida vid sida såsom de kämpat i dödsminuten.
Den 2/7 1993 avtäcktes en minnessten vid Summa över de omkomna i olyckskorsun. Stenen tillkom på initiativ av anhöriga till de stupade. 120 personer från Svensk-Finland var närvarande. Där fanns representanter från de anhöriga, Larsmo kommun, kyrkan, veteranorganisationer. Även ryska representanter från staden Viborg deltog . Förutom namnen på de omkomna lyder texten på stenen Frihetskämpar vilan fann, minnet tacksamt hedras.
Larsmo kyrka
Sammanlagt stupade 20.000 finländare i vinterkriget. Mannerheim skrev bl.a. i sin dagorder från 14/3 1940 som var riktad till Finlands ärorika armé: Fred har slutits mellan vårt land och Sovjet-Ryssland, en hård fred som till Sovjet utlämnar så gott som varje slagfält, på vilket Ni gjutit ert blod för allt vad vi skatta dyrt och heligt.
Ni ville ej kriget, Ni älskade freden, arbetet och framåtskridandet, men kampen blev er påtvingad och i den har Ni uträttat storverk, som för sekler framåt skola stråla på hävdens blad.
Soldater! Jag har kämpat på många slagfält, men jag har ännu ej sett Er like som krigsmän. Jag är stolt över Er som om Ni vore mina egna barn, lika stolt över mannen från tundrorna i norr som över sönerna från Österbottens vida slätter, Karelens skogar, Savolax leende bygder, Tavastlands och Satakundas rika gårdar, Nylands och Egentliga Finlands björkomsusade hagar. Jag är lika stolt över fabriksarbetaren och den fattiga stugans son som över den rike mannens insats av liv och lem.
Rolf Karlman
Tillägg redaktören: Enligt Sotasampo.fi dog sammanlagt 40 Larsmobor under hela kriget (1939-45). Ett tack till Rolf som sände redaktören denna text. Larsmo är en väldigt vacker kustkommun och har en rent personlig anknytning för mig: Här hade min morfar handelsbod under 1910-talet och här finns min kusin Mikaels grav, begravd vid Larsmo kyrka, tillsammans med mamma Margareta (Pappa Runar, min morbror, är begravd i Jakobstad). Frid och kärlek över deras minne.