Någon som inte hört talas om Pia Sundhage? Nej, knappast! En legendarisk fotbollstränare, med en gedigen egen fotbollskarriär och med stor succé som tränare, senast för Sverige i Brasilien-OS. 

Pia Sundhages sommarprat inspirerade mig, säger Karin Bengtsson, som står som enda skådespelerska på scenen i Orionteaterns föreställning Peptalk för Sverige. Ensam på scen är hon dock inte, där finns också musikerna, trumslagarna Dijle Neva Yigitbas och Diva Cruz. 

Sommarpratet och det Sundhage förmedlat, som kärlek, glädje och solidaritet, ledde till ett samarbete när Karin tog sin tankar kring sommarpratet till dramatikern Isabel Cruz Liljegren och regissören Helena Sandström Cruz. Resultatet: Peptalk för Sverige, som inom kort har premiär på Orionteatern. Således har Karins idé och Sundhages tankar om solidaritet inspirerat Isabel till att skriva en text, som sedan spelas fram av Karin, med musikaliskt stöd, under regi av Helena. Ett exempel på utvecklings- och teamarbete så gott som något.

Karin, Isabel och Helena är vid vårt samtal noga med att betona att det inte är en biografi över Pia Sundhage. Pia har i stället varit en inspiration, på många sätt – att inte ge upp lusten att spela fotboll bara för att den under hennes uppväxt år var enkönat manlig, att våga vara sig själv och tro på sina egna idéer och att kunna förmedla dessa. 

Medkänsla och civilkurage
Pia hittade vägar ur praktiska dilemman som att få plantid för tjejerna trots den totala manliga dominansen. Om vi vill kan vi förstås se damfotbollens positiva utveckling ur ett feministiskt perspektiv, men jag uppfattar Peptalk för Sverige som en betydligt mer allmängiltig beskrivning av tron på förmågan att uppnå viktiga mål. Att möta det betydligt lägre rankade iranska damlandslaget handlar då inte bara om fotboll, utan om något mer. Därför förs pjäsen i sin musikfyllda monolog över från fotbollen till en coachning av landet Sverige. 

Isabel fyller i mina tankegångar: Jag valda efter grundlig research att utgå från hur Pia Sundhage tampas med frågor i sin coachning till hur vi i ett större perspektiv kan ha samma positiva inställning när det gäller att coacha Sverige mot mer av medkänsla och civilkurage. Hon är en karismatisk person som inte har spärrar, så vi provar i pjäsen att vara Pia.

– Det är en filosofisk pjäs vi framför, men den är inte tung, påpekar Helena

För mig ligger det intressanta i att låtsas vara Pia snarare än att övertyga publiken om att jag verkligen är henne, konstaterar Karin. Det är i leken att låtsas vara en som vågar och vad jag kan lära mig i den jag hoppas kunna förmedla nåt.

Den positiva inställningen leder också till en pjäs med ambitionen att vara lättillgänglig och rolig, fast det är stora och viktiga frågor som tas upp. Verkligheten är inte heller alltid så dyster som den skildras i de stora medierna, konstaterar alla tre. 

– Jag vet att det från min morfars hembygd i Dalarna finns mycket mer av solidaritet och ett aktivt engagemang för flyktingar, än vad som schablonbilden i media ofta ger sken av, säger Helena, som ett exempel. 

Ett lag som spelar tillsammans
Ett annat aktuellt exempel från Stockholm dyker upp. Nazistdemonstrationen häromdagen och dess motdemonstration fick i stort sett all uppmärksamhet i media. Den samtidigt pågående manifestationen på Sergels torg knappast någon alls.

Laguppställningen för Peptalk för Sverige: Bakre raden: Helena Sandström Cruz (regissör), Isabel Cruz Liljegren (manus). Främre raden: Dijle Özlem Neva Yigitbas (musiker), Karin Bengtsson (skådespelare), Diva Cruz (musiker). Foto: Thomas Wihlman.

– Jag hade förstås gärna sett att vi var fler där, säger Isabel, men trots allt förenades ett stort antal människor, säkerligen med olika uppfattning i olika frågor, mot den nazistiska rasist- och våldsretoriken.

– Jag har svårt att svara enkelt på vad solidaritet är, säger Karin. Det finns många bra formuleringar jag skriver under på. Jag vågar dock påstå att cynism inte kan ingå i det solidariska tänket. 

– Egentligen är vi nog överens om de övergripande målen, men dessa drunknar ofta i politiska konflikter. I stället skulle vi ju faktiskt kunna se oss som ett lag som spelar tillsammans för att uppnå mål som rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet, uttrycker Isabel saken.  

Kanske är också det samtal vi för under intervjun ett exempel på hur man med en positiv inställning kan vrida och vända på komplicerade frågor, utan att därför tycka lika i detalj. Men jag uppfattar det också som att publiken som går på Peptalk för Sverige har att se fram emot en fartfylld, musikalisk och rolig föreställning – i Pia Sundhages anda. Det leder förhoppningsvis till att en bred publik inkluderande en och annan fotbollsälskare kan lockas till Norra Hammarbyhamnen och Orionteatern. 

Thomas Wihlman, (2016)